Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Khemiri tog kontroll över Gävleeleverna

/

Författaren Jonas Hassen Khemiri bläddrar i en bunt frågor som han fått från elever i Gävle, tittar lite förvånat upp på dem och säger:
– Ni verkar sjukt upptagna av ekonomi här i Gävle.

Annons

 Flera har frågat hur mycket en författare tjänar. Han svarar: sådär tjugo kronor på en bok med hårda pärmar, tre kronor på en pocket och 0,63 kronor på ett bibliotekslån. Med andra ord, författaryrket är ingen väg till rikedom.

Han är i Gävle i bestämt syfte. Under hösten har elever i årskurs nio, både i Stora Sätraskolan och Prolympia, läst hans roman "Ett öga rött". Många har också sett filmen. Denna måndagseftermiddag har de fått chansen att träffa mannen bakom berättelsen om Halim och höra hur han tänker och ställa vilka frågor de vill.

 

De är kanske 200 elever från sju klasser och de hörs mycket när de dundrar in i aulan och de har många sådana där kringfrågor i bagaget. Färre frågor om själva boken. Men Jonas Hassen Khemiri är van att tala till en publik, det märks, och han lyckas få dem att lyssna och även att avblåsa småprovokationer av typen hörlurar på, röd lampa på (någon tänder den medan han berättar om Lasermannens härjningar i Stockholm i tidigt nittiotal och vad det betydde för honom själv och hans familj, skräck).

Ja, Khemiri drar med hela den här församlingen på en oväntad resa i språkets irrgångar och in i ett samtal om språk som maktfaktor. Med en massa personliga exempel visar han hur omgivningen reagerar på dem som behärskar respektive inte kan ett språk.

Han är en mörkögd och mörkhårig ung man som många gånger mötts av en förvånad kommentar: Tänk att du snackar så bra svenska!

– Jag är svensk, jag är född och uppvuxen här, konstaterar han. Men tänk om jag inte hade talat felfri svenska – hur hade folk sett på mig då?

 

I hans familj finns en pappa som i första hand är fransk- och arabisktalande. Han kan svenska men uttrycker sig ibland fel, blandar ihop ord, använder uttryck på fel sätt. Alltså blir pappan ofta bemött med visst överseende eller som en mindre vetande. Mamman har svenska som modersmål men har motsvarande svårigheter på pappans språk och hon hamnar ofta lite utanför när familjen hälsar på sin tunisiska släkt.

Han har en del roliga exempel på detta. Till exempel hur pappan lärt familjen hemska arabiska svordomar som familjemedlemmarna sen tagit i bruk i de mest olämpliga sammanhang.

Men i botten på alla hans historier ligger ett tydligt budskap: lär dig ditt eget språk, för du behöver det. Inte enbart för kommunikation utan även för att få omgivningens respekt.

 

Med Halim i "Ett öga rött" är det krångligare. Han skriver på ett hemmagjort språk – rinkebysvenska skrev en del kritiker när boken hade kommit ut, men det är inte riktigt sant, det här är ett språk som Halim skapat själv.

Varför har han skapat sig ett eget språk, ett språk som inte är korrekt svenska? Han kan faktiskt tala svenska, det framgår av boken. Författaren ställer själv frågan och besvarar den så här:

– Halim har sitt eget språk därför att han upplever att svenskan blivit kapad av onda krafter.

De onda krafterna, det är "rassarna" och "nassarna" som underblåste den skräckvåg som drog genom Sverige under Lasermannens tid.

 

Intressant med bokens Halim är att han delar in världen i onda och goda, "svennar" och "blattar" och därmed gör han sig själv skyldig till rasism.

Halim ser världen endimensionellt. Ändå har han, eller snarare romanen, dragit på sig en speciell grupps irritation: rasisterna. Från dem har Khemiri fått ett antal hatbrev av typen: Åk hem till ditt land! Du luktar curry; Ta med din slöjfru och försvinn.

Han skrattar lite åt de här breven för nästan ingen av brevskrivarna har kunnat stava...

Så var vi där på språket igen. Och på frågan om den endimensionella världsbild som styr rasister och även Halim på sitt sätt.

– Världen är inte antingen–eller, säger han. Det är lika bra att inse.

På måndagskvällen möter han lite äldre Gävlebor i Kafé Edbom. Men det är en annan historia.

Mer läsning

Annons