Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När trygghetsbubblan spricker

/
  • MED BLICKEN PÅ MEDELÅLDERS KVINNOR. Sara Kadefors nya roman ”Borta bäst” är en varm skildring om hur det kan vara att ramla ur den trygga välfärdsbubblan.

När jag handlar på Ikea ser jag en dam som testar mjukheten i madrassen på sängavdelningen. Eller ligger hon faktiskt och sover?

Kanske bor hon här. Tvättar sig på den nystädade toaletten om morgnarna och slinker ner för att äta lunch vid ett bord i restaurangen där någon lämnat kvar halva kotlettraden på tallriken.

Som Sylvia i Sara Kadefors nya roman.

Annons

Efter att ha läst den får man ett försiktigt förskjutet perspektiv på verkligheten. Saker är inte alltid vad de ser ut att vara.

Nej, naturligtvis inte. Men man glömmer så lätt. Man befinner sig i sin behagliga välfärdsbubbla där varenda mänska kan ta bilen till Valbo Köpis om helgerna och konsumera om inte köksinredning så åtminstone stearinljus.

Sylvia har varit i bubblan men ramlat ur. Hon har inga pengar men bär eleganta kläder och dyrbar handväska. Hon kör en fin bil. Det är i den som Sylvia tillbringar nätterna innan Ikea öppnar så att hon kan göra sin morgontoalett.

Varför? Vem är den här kvinnan, vad har hänt henne?

Sylvia döljer sig bakom en fläckfri fasad. Inga maskor på strumpbyxorna.

Men i takt med att mysteriet avslöjas blir också blusarna skrynkligare.

Bilmotorn packar ihop, hon blir utkörd från Ikea och tvinga sova på soffan hos främlingen Lisbet som kanske är prostituerad och har bruna knarkartänder.

Det trodde Sylvia inte om sig själv.

Fördomsfulla Sylvia behöver uppenbarligen göra upp med sitt gamla jag. Men hennes öde är inte huvudsaken i den här boken. Hennes uppgift är också att vara en ledsagare, ner till en annan värld. Kanske enligt tanken att bara den som själv upplevt hur det är att vara på botten kan vittna.

Sylvia har ju precis som Buddha avsagt sig all lyx. Först sedan människan befriat sig från världsliga ting och begär nås upplysningen.

”Borta bäst” berättas i jagform. Sylvia är aningslöst uppriktig. I häktescellen (jo, damen råkar hamna där) begär hon att få dagcrème för sin torra hud.

Det ger romanen en lättsam tragikomisk ton stilistiskt besläktad med Katarina ”Grabben i graven bredvid” Mazetti.

Men Sara Kadefors är mindre upptagen av personernas psykologiska underligheter. I stället beskriver hon deras roll i samhället. Med särskild blick för medelålders kvinnor. Nergångna Lisbet, bibliotekarien Astrid, överklass-Alice, villatristess-Malin och den forna karriär-Sylvia.

Jag har läst ”Sandor slash Ida”, Sara Kadefors innerliga ungdomsbok som blev film, däremot inte hennes förra roman ”Fågelbovägen 32”. Men man anar att adressen tillhör samma propra villakvarter som Kaprifolvägen där det visar sig att Sylvia en gång bott.

På Kaprifolvägen blandas drömmen om att skaffa ännu större platt-tv med skräcken för att trilla dit på arbetslöshet, sjukpension och parkbänk.

”Borta bäst” är en varm beskrivning av medelklassens schizofreni – en sjukdomsbild som yttrar sig i fördomar och tillgjordhet. Sylvia ger hopp. Rör man upp ytan går inskränktheten trots allt ganska lätt att tvätta bort.

Mer läsning

Annons