Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nesser i sitt esse

/

Ett par, Winnie och Erik, har flyttat från Europa till New York för att försöka hantera sin gemensamma sorg efter ett förlorat barn, och gå vidare.

Annons

Men förlusten av barnet har drabbat dem på olika sätt och de lever i sin nya tillflykt alltmer separata liv och främlingskapet mellan dem bara växer.

Erik Steinbeck är en författare som gått i stå efter att dottern Sarah försvann halvtannat år tidigare. Winnie Mason är en konstnär på frammarsch. De hyr en våning på Carmine Street i Greenwich Village.

Varje dag lämnar Erik lägenheten och går till ett bibliotek i närheten för att försöka skriva. Winnie arbetar hemma. De har några flyktiga bekanta, en förläggare här och någon granne där. Men i stort sett lever de isolerat, både i och utanför hemmet.

Håkan Nessers nya bok ”Maskarna på Carmine Street” är en tät och stillsamt gastkramande berättelse om sorg, skuld och ensamhet. Språket är enkelt och exakt, tonen är sorgsen. Ändå är spänningen i romanen från början stark och den stiger oavbrutet.

I berättelsens nav det gapande hål som dotterns gåtfulla försvinnande har orsakat. Hon var fyra år när hon en dag gick ut genom radhusgrinden, bytte några ord med en man som tog henne med sig i en bil och snabbt körde därifrån. Inga spår efter dem, vare sig bilen, mannen eller flickan.

Eriks skuld är störst, för han stod i fönstret och såg alltihop hända och innan han hann reagera var bilen borta. Skuld och sorg tycks verka som murar mellan honom och världen. Han för ordet i boken, hans smärta sipprar mellan raderna liksom hans desperation när han får allt svårare att nå kontakt med hustrun.

Omedelbart efter att dottern försvann försökte Winnie ta livet av sig. Nu drivs hon av andra demoner och hon målar ständigt samma motiv på sina dukar, den sista bilden av dottern på trottoaren tillsammans med den ansiktslöse mannen, just innan de stiger in i bilen.

Håkan Nesser har alltid en historia att berätta. Så räkna med många oväntade turer och stegrad spänning.

Men här har han tvinnat en tätare väv där främlingskap är ett stort tema. Hur också människor som står varandra väldigt nära döljer sig för varandra. Tvingas dölja sig eller inte våga visa sig.

Främlingskapet gestaltas likaså i miljön, ett New York sett genom européns ögon, på en gång förtroligt och främmande.

En annan tråd som Nesser spinner kring är språket – hur bli övertygande eller ”sann” i det skrivna språket? Går det ens, undrar bokens författare, att återge ett händelseförlopp så att det blir gripbart för läsaren.

Så är han klurig också, Håkan Nesser. Den som är någorlunda inläst på honom ska återfinna namn på personer och platser från tidigare böcker. Erik Steinbeck bor i Maardam när han träffar Winnie och hon i Aarlach. Och plötsligt i New York dyker doktor Klimke upp i en bisats. Sådant roar förstås den trägne Nesser-läsaren.

Men viktigare är att den här lilla romanen med sitt knappa format, sin språkliga täthet och sin vemodiga ton är något av det bästa jag läst av Nesser på flera år.

Mer läsning

Annons