Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ofattbart aktuell

/

Uttalandet är kusligt. Robert Lucas fick ekonomipriset till Alfred Nobels minne 1995. Åtta år senare hävdade han att den ekonomiska vetenskapen tagit lärdom av 30-taldepressionen.

Annons

 Det var dags att gå vidare, eftersom det ”centrala problemet, att förebygga depression, i praktiken är löst”. I sin bok ”Krisen” går Paul Krugman, förra årets ekonomipristagare, hårt åt Lucas och andra kollegor.

”Krisen” kom ursprungligen ut 1999 och handlar om kriserna i Asien och Latinamerika, som följde på 80- och 90-talets avregleringar. Nu är den uppdaterad, men den bärande tesen oförändrad. De stora kriserna under 1900-talet, inklusive den senaste, har liknande orsaker.

Mycket förenklat resonerar Krugman så här. Dagens marknad är byggd utifrån en i grunden förföriskt enkel teori. Tyvärr beter sig inte marknaden som den borde göra enligt teorin. Till allas förvåning uppstår kriser lite då och då. Eftersom vi tror på teorin och litar på systemet utbryter panik, vilket fördjupar kriserna.

Krugmans förslag är att modifiera teorin lite grand, och att reglera marknaden, i synnerhet finansmarknaden, en aning. Växlande konjunkturer får vi naturligtvis leva med, men enligt Krugman går djupa kriser att undvika. De går även att lösa, men det är dyrt.

Krugman uppdaterar en kättersk lära, keynsianismen. Ekonomen John Maynard Keynes (1883-1946) argumenterade för en aktiv finans- och stabiliseringspolitik. Enligt Krugman kan ganska små interventioner räcka för att förebygga kriser. När de väl brutit ut krävs krafttag.

Krugman anser att krispaketen är bra, men att de kom för sent och är för små. Han är vare sig socialist eller protektionist, men förespråkar temporärt statligt delägande av krisdrabbade banker. De bidrag de får ska inte samlas på hög, men pumpas in i det finansiella systemet. Klassiska satsningar på infrastruktur är en annan lösning.

Rent allmänt förespråkar Krugman breda lösningar och kreativt tänkande. Enligt honom körde Bushs ideologiska dogmatism USA rätt in i väggen. Och USA:s ekonomi påverkar som bekant hela världen.

Den förfärande idétorkan i Sverige tyder också på ideologiska låsningar och brist på fantasi. Reinfeldt tog på sig tomteluvan och uppmanade oss att rädda jobben genom att handla svenska julklappar. Regeringens förslag bygger på att vi öppnar plånboken. Den nitiska nedmonteringen av välfärden stimulerar blodpuddingsindustrin, men fyller inga plånböcker. Finansministern hytter med näven åt bankerna. I kulisserna knorrar oppositionen. I USA tänker Obama nytt, stort och konstruktivt.

Det är svårt att föreställa sig en mer aktuell bok än ”Krisen”. Även de som är trötta på allt kristjat bör läsa den.

Krugman är en lysande pedagog. Han skriver enkelt och resonemangen är klara. Han är dessutom ovanligt rolig och ödmjuk för att vara ekonom. Han förenklar naturligtvis också, men är befriande mångsidig.

 

Mer läsning

Annons