Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Onödiga piller

/

Inte ens Flashback har identifierat författarpseudonymen Hans Koppel. Men kanske ingen bryr sig så värst.

Annons

Hans (?) debutroman förra året orsakade långt från samma uppståndelse som Lars Kepler och ”Hypnotisören”.

Däremot gillades boken hyggligt av kritikerna. ”Vi i villa” var kärnvapenbestyckad villaångest, tyckte jag.

Nu kommer nästa, mindre imponerande Hans Koppel-roman. Den känns igen på sitt utseende. Lika liten och tunn. Samma layout, ett upprepningsmönster snett över omslaget.

Berättarjaget är en frånskild mamma som jobbar i veckotidningsbranschen men inte precis tillhör glamourtidningens stjärnor. Hon sitter i sitt hörn och putsar bildtexter. Vågar inte mopsa emot ens när chefen säger öppet att hon borde säga upp sig.

Men det blir ändring. Huvudpersonen testar en ny medicin. Den gör henne kåt, skamlös, självgod, tillfreds, oförmögen att känna ånger:

”Plötsligt står det klart/.../ Jag har blivit man”.

”Medicinen” avhandlas raskt; en kvinna växer till insikt, i en miniroman på 161 textmagra sidor. Det är chick lit, nerkokt till benet. Man undrar varför. Som om chick lit behövde komma i parodisk, förkortad Det Bästa-version.

Plötsligt känns Hans Koppels avskalade stil mest som igenkänningssignal.

Romanen är inget sömnpiller, men dålig medicin.

Kanske är den syntetisk farmaka, framforskad på reklambyrå. Vad blir nästa genre att beta av? I vems koppel går vi?

Mer läsning

Annons