Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Scharlakansfeber blev hans öde

/
  • Stort namn. Hans författarskap blev kort. Henry Parland hann endast ge ut en diktsamling men räknas som självklar i den finlandssvenska litteraturen.

Henry Parland blev bara 22 år gammal. Han debuterade dessutom 1929, bara ett år före den scharlakansfeber som skulle kosta honom livet. Och ändå är han ett sådant självklart namn i den finlandssvenska litteraturhistorien.

Annons

”Idealrealisation” blev den enda diktsamling han gav ut själv, och i den fanns den dikt som mer än något annat blivit det vi förknippar med honom:

”En mor kom till mig:

säg

vad är det som fattas

i min kärlek?

mina barn älska mig ej

som jag dem.

Jag sade:

likgiltighet,

litet svalkande likgiltighet

fattas i din kärlek

– då gick hon bort

seende mot jorden.”

Jag har alltid tyckt att den är lite obehaglig, den där dikten. Vet inte om likgiltighet är något svalkande. Snarare riktigt kyligt. Kallt och otäckt.

Men de där raderna om vad den alltför angelägna moderskärleken behöver, de har blivit synonyma med Parland och hans diktning.

Kanske är det inte så konstigt, tänker jag när jag bläddrar i nya boken om Parland och hans liv – ”Jag är ju utlänning vart jag än kommer” (red Agneta Rahikainen). Boken är lite som en klippbok med dikter, fotografier, brev till och från Henry Parland.

Imponerande vilken korrespondens han hann med att ha, fast livet blev så kort.

Tillbaka till likgiltigheten. Funderingarna sker verkligen mot mitt bättre vetande, för biografiska läsningar har man ju lärt sig att man ska akta sig för. Men här finns brev från en förmanande, orolig mor till Henry – som kanske faktiskt skulle vara betjänt av lite likgiltighet.

Hon ger anvisningar om hur ofta och länge han får bada, hur ofta han ska skriva till henne, hur han ska sköta sitt jobb och så vidare.

Å andra sidan fanns väl fog för oro, Henry Parland hann inte bara skriva utan också dricka rätt mycket under sina sista år.

”Jag är ju utlänning vart jag än kommer” ger en inblick både i Parlands eget liv och i hans texter. Tillsammans med bilderna blir det också ett intressant tidsdokument över livet i Helsingfors under sent tjugotal.

Det är informativ och stundtals underhållande läsning, men för att vilja närläsa från pärm till pärm krävs nog ett redan etablerat intresse för fenomenet Henry Parland.

Mer läsning

Annons