Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sötnöss förgyller

/

I takt med engelska blivit ett ännu mer förhärskande världsspråk har en rad romaner lekt med hur andra modersmålstalare rådbråkar sitt nya, engelska kommunikationsmedel. Som Jonathan Safran Foers smått geniala roman ”Allt är upplyst” och Gary Shteyngarts just absurda roman ”Absurdistan”.

Annons

När sådana romaner tolkas till svenska krävs dock sensibelt språköra och stor fyndighet av översättaren. Annars faller den språkliga komiken, och därmed romanen, platt till marken.

”Allt är upplyst” fungerar utmärkt på svenska, ”Absurdistan” gör det knappast alls.

Så det finns anledning att hylla Ulla Danielssons fina, fantasifulla översättning av kinesiska Xiaolu Guos ”Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande”, som är en roman om missförstånd. Huvudpersonen, den tjugotreåriga kinesiskan Zhuang reser till London för att lära sig engelska och för dagbok under sitt år i brittisk exil. Till sin hjälp har hon ett kortfattat lexikon som snarare än att klara ut skapar fler missförstånd när hon försöker förstå de mycket märkliga britterna.

Varför använder de bara ynka 26 skrivtecken? ”Är engelsmän lite lata, eller vad? Vi har femtio tusen tecken i kinesiska”.

Författaren, trettiofemåriga Xiaolu Guo, är också filmare och lever i England sedan 2002. Och jo, föga förvånande, ”Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande” bygger på författarens egen dagbok under första året bland de bleksiktiga stornäsorna.

Vad som börjar som en mycket komisk roman om språkliga och kulturella skillnader, utvecklas dock till en alltmer gripande berättelse om den mänskliga kommunikationens universella missförstånd i det som vi kallar kärlek. På bio träffar Zhuang en brittisk man, snart flyttar hon in hos honom.

Deras kärlek är egentligen dömd att misslyckas. Hon är en ung, nyfiken, helt oerfaren kinesiska som vill upptäcka världen; han är en dubbelt så gammal, luttrad, nära nog cynisk, misslyckad konstnär som redan tycker sig ha sett för mycket av världen.

De har alla odds emot sig. Kanske är det just därför som de kommer varandra så nära under deras år tillsammans. Både trots och på grund av alla komiska och smärtsamma missförstånd.

Länge är det ändå det rådbråkade språket som gör romanen till en så udda och uppfriskande läsupplevelse. Jag har svårt avgöra hur de ursprungliga kinesiska språkstrukturerna har överförts till svenska via engelska, men Ulla Danielsson lyckas med den egentligen omöjliga uppgiften att få texten att flyta och leva på svenska.

Som bonus ger hon prov på briljant uppfinningsrikedom. Som när ”en sötnos” – givetvis! – i pluralis måste bli ”flera sötnöss”. Sådant förgyller åtminstone min dag.

Mer läsning

Annons