Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Syrefattig Saviano

/

Annons

Först bör sägas att det som har drabbat författaren och journalisten Roberto Saviano är avskyvärt. Hans reportage ”Gomorra” från 2006 exponerade maffian, och i hans nya artikelsamling ”Skönhet och helvete – om maffia, fotboll och ordets makt” får vi känna av de klaustrofobiska efterföljderna, när Saviano skriver från sina temporära hem med skydd av vakter.

Att kritisera Saviano för bristande textkvalitet känns därför lite som att anmärka på Nelson Mandelas bordsskick.

Vilket ger mig två val. Det första är att sluta här, efter det enkla konstaterandet att Saviano är aktuell på svenska igen, och det andra alternativet är att recensera hans artikelsamling som om den inte var skriven av en man under dödshot med berömvärt civilkurage.

I ”Skönhet och helvete” skriver han om maffian, självfallet, men också om fotboll, boxning och Cannesfestivalen. I de delar som inte direkt berör Camorran eller hans egen situation, saknar jag essäistens lätthet. Hans högtravande tonfall är inte alltid smickrande. I ämnesvalet finns även någonting machoinfluerat som stör mig. Hur fräscht är det att skriva pretentiöst om boxning med inledande Homeros-referens?

Mest värde har de texter som rapporterar från det egna, privata helvetet. Hotellrumsjournalistik är en bespottad genre – utrikeskorrar som rapporterar från poolen – men får en helt annan innebörd när hotellet blir ett fängelse, när väggarna börjar trycka på och syret sugs ur rummet. Man måste förlåta att hotets skugga svärtar ner Saviano, vars mästrande och självömkande ton i vissa stycken skulle vara oförlåtlig hos en annan skribent.

Roberto Saviano skriver alltid med ett perspektiv, aldrig ur den objektiva reporterröstens anonymitet. Hans texter drivs av vrede och en vilja att förändra. En krisande journalistkår kan dra lärdom av Savianos genomslag – berätta historier med en tydlig avsändare.

Men den avsändaren har fått sina arbetsmöjligheter kraftigt beskurna. Camorran har inte tystat honom, men de har tyvärr lyckats stänga in texterna, släcka vyerna och få bokstäverna att kippa efter syre.

 

Mer läsning

Annons