Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

von Zweigbergk charmade Andersberg

/
  • Närkontakt med författare. Helena von Zweigbergk på besök i Andersbergs bibliotek i torsdags.  Foto: Stefan Tkatjenko

Annons

En torsdagskväll i oktober fylls biblioteket i Andersberg med folk. Helena von Zweigbergk är på besök. Hon är författare och journalist. Ett välbekant ansikte från Filmkrönikan i tv. Men numera lägger hon sitt mesta krut på att skriva böcker.

Hon får sitta vid ett litet bord med en flaska mineralvatten och sin senaste roman som enda sällskap. Hon verkar van vid situationen, prövar erfaret hur hon bäst kan hålla mikrofonen och berättar ledigt om sin väg till romanskrivandet.

Det är trivsamt och hon inbjuder snart till samtal, framför allt om den senaste boken, romanen ”Under vulkanens mun”. Den handlar om en familjesituation som nog många kan känna igen sig i: ett äktenskap som håller på att krascha under alla krav som ställs på makarna. De ska vara bra föräldrar, duktiga yrkesmänniskor, ha trevligt hemma och så vidare.

Den här romanens ämne ligger henne uppenbarligen varmt om hjärtat. Inte för att hon själv lever som bokens makar utan för att hon har sett och hört moderna människor låta just som bokens vuxna: gnagigt och hackande och missnöjt.

– Den moderna familjen kan sin Doktor Phil, säger hon. Vi vet precis hur vi ska göra – och ändå är så många alldeles hjälplösa när det kommer till kritan.

De vuxna i hennes romanfamilj har var sitt sätt att hantera sina problem på. Han tiger och surar, han utövar rentav makt med sitt surande. Hon växlar mellan undfallenhet och giftigheter. Dessemellan flyr hon till funderingar på inredning och på erotiska drömmar om en annan man.

Barnen står mitt emellan de två otillfredsställda vuxna. De fångar upp alla signaler från kampen i vuxenlägret och hittar olika strategier för att hantera disharmonin.

Jag skrev om romanen i våras och tyckte att en särskild kvalitet i den är att hon lyfter fram barnen, gör dem synliga och visar hur de kommer i kläm i de vuxnas strider.

Det visar sig förstås vara högst medvetet.

– Mina egna tidiga litterära husgudar, sådana som Erica Jong och Suzanne Brøgger, de skrev om äktenskapet men glömde alltid barnen, säger hon.

Ändå är det barnen som hamnar mest i kläm i de vuxnas maktkamper. De har ju inget att sätta emot.

Hon vill gärna att hennes roman ska bli en pratstart för människor. Hon har ju haft ett ärende med den, något hon ville påvisa.

Men att skriva romaner är inte som att göra pamfletter. De blir inte alltid som man tänkt sig.

Själv gör Helena von Zweigbergk alltid någon sorts synopsis för sitt romanbygge från början – i fallet med ”Ur vulkanens mun” gav det sig av sig själv, den utspelar sig under en veckolång charterresa. Men under arbetets gång kan det hända oväntade saker med berättelsen och dess huvudpersoner.

Så till exempel hade hon från början planerat för ett annat slut för sin roman än det som kom på pränt.

Helena von Zweigbergk har varit skrivflitig.

Hon har gjort barnböcker, en reportagebok om prostitution (ihop med Cecilia Bodström) och en intervjubok med Suzanne Osten, regissören, och en serie deckare.

Deckarna blev hon övertalad att skriva. Ville först inte – ”poliser är inte min grej...” – men fick idén att berätta om en fängelsepräst och då började historierna rinna till.

– Jag ville ha en hjälte med moralisk fallhöjd. Och så ville jag skriva om en människa fullständigt utan intuition – alltså helt olik de vanligaste deckarhjältarna.

Efter fyra böcker tröttnade hon på genren. Hon kände sig instängd i den.

Det moderna livets blindskär och vedermödor lockade mer att berätta om.

Det märktes i den kvinnodominerade publiken på biblioteket att flera hade läst boken.

De som inte hade gjort det köpte den efter mötet. n

Mer läsning

Annons