Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Zeh!

/
  • Ger läsupplevelse. Juli Zeh ställer frågor om människans själva existens. Vilken betydelse har slumpen? Och vad ska man egentligen tro på?

Det börjar med två vänners hetsiga diskussioner om fysikaliska lagar, åtföljs av en kidnappning och ett mord. Via en läkarskandal, en hjärntumör, några otippade förälskelser och en sann grekisk tragedi slutar det hela någon helt annanstans än man kunnat förutse. Låter det orimligt?

Annons

 Det är det också, tills man klivit in i den fantastiska värld som Juli Zehs roman ”Fritt fall” är. Där blir det omöjliga möjligt vare sig man vill det eller inte.

Sebastian är fysikprofessor, Oskar likaså. Deras relation sträcker sig tillbaka till ungdomstiden, ett förhållande med starka band men som man förstår har ändrats över tid. Deras meningsskiljaktigheter kring fysikens dilemman är viktiga; Sebastian uppehåller sig vid flervärldsteori, alltså tanken på flera möjliga parallella universa. För Oskar är Sebastians teorier ett sätt att svära sig fri från ansvar; han vidhåller idén om ett universum i singularis och, som han säger, utan flyktmöjlighet.

Zeh väver smidigt samman den ganska avancerade fysikdiskussionen med den kriminalhistoria som tar sin början när Sebastians son Liam en natt rövas bort vid motorvägen. Hans fru Maike är bortrest och Sebastian ska skjutsa sonen till scoutlägret. Han lämnar bilen för ett toalettbesök, när han kommer tillbaka är både bilen och Liam borta.

Bortförandet av Liam får oerhörda konsekvenser för Sebastian redan från början, men den egentliga vidden av dem förstår man inte förrän mot slutet. Att avslöja mer än så kring handlingen i Zehs roman vore att förstöra läsupplevelsen. Jag nöjer mig med att konstatera att det blir värre och värre.

Det finns ett släktskap mellan tyska Juli Zeh och den franske skandalförfattaren Michel Houellebecq, som ju satte genforskningen under lupp i ”Elementarpartiklarna”. Den naturvetenskapliga debatten gör sig uppenbarligen bra i en kontinental kontext, åtminstone jag har svårt att komma på svenska motsvarigheter där man lyckats hantera snarlika ämnen på ett lika självklart sätt.

Men Zeh är Houellebecq minus människoföraktet; här finns mycket lite av den manliga narcissism och avsaknad av självdistans som genomsyrar hans romaner.

Och kommissarie Schilf, som rings in för att hjälpa den säregna Rita Skura med mordfallet, är en kuf med introverta, grubblande drag. Hans hjärna är ett eget universum i sig, nu också invaderat av en tumör, och han påminner inte lite om den egendomliga huvudpersonen i Gabriella Håkanssons ”Hjärnmänniskan” vars huvud annekterades av en röst med samma namn som titeln.

Om jag ska ha någon invändning mot Zehs roman så är det just ytterligare en sak som hon har gemensamt med såväl Houellebecq som Håkansson: de talar alla mer till det cerebrala hos läsaren, än till hjärtat.

Det är något med kriminalhistorier, när de berättas på det här viset, som gör dem angelägnare än många andra berättelser. Utan några jämförelser i övrigt kommer jag att tänka på Kerstin Ekmans ”Händelser vid vatten”, med deckarintrigen som driver en att läsa vidare, men som så att säga gör det bakvägen. Det är inte vid uppklarandet av ett brott man fäster sig, utan vid det andra.

I ”Fritt fall” finns flera kapitel som skildrar möten människor emellan, eller människors möten med ”verkligheten”, med en styrka som är som ett slag i magen. Skoningslöst.

Juli Zeh ställer frågor om människans själva existens på sin spets. Hur mycket kan en människa förlora och ändå fortsätta vara människa? Vilken betydelse har slumpen?

Och vad ska man egentligen tro på?

Tillbaka till fysiken igen. Jag vet inte hur den diskussion som Zehs karaktärer för ter sig för den insatte, men för en amatör är det oupphörligt spännande med denna inramning, som accentuerar att kriminalromanens verkliga ärende är att ställa de viktiga frågorna om människans plats i världen och tiden. Det blir ibland lika hisnande som när man som barn för första gången började nosa på tankarna om universums oändlighet: svindel.

Zeh skapar i ”Fritt fall” något av ett parallellt universum att sugas in i som läsare. Ja, det är faktiskt romaner som den här som gör det möjligt att få erfara flervärldsteori i praktiken.

Mer läsning

Annons