Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är ingen provokation!

/
  • Rondellkonst.  Konstprofessorn Ingo Vetter har skapat  ”Priapos trädgård”. Själva  skulpturen  är en erigerad Volvo med  spår av grekiskt tempel.Foto: Britt Mattsson

Annons

En bil som fallos… det är bil- och manssamhället, en skulptur som är en bil mitt i floden av tiotusentals bilar per dygn, bilen som formar och förstör städer och landskap, som tar oss hit eller dit, som smutsar ner, utarmar jorden, bidrar till att höja havsnivåer och förändra klimatet…

Bilen på högkant är det senaste tillskottet i Gävle kommuns offentliga konst, ”Priapos trädgård”, av Ingo Vetter, konstprofessor i Umeå.

Och detta tillskott är verkligt. Det är en riktig bil, en gammal Volvojeep som Ingo Vetter bemålat med skär färg. Men skulpturen är lite slarvigt målad i basen som för att framhålla verklighetsdimensionen, en liten ironisk blinkning till vår verklighetstörstande tid, då den bästa historien är ”baserad på en verklig händelse”. Vi kan konstatera: Ja, det är verkligen en riktig bil med riktiga däck och riktiga detaljer. Men slarvigt målad.

Sedan lämnar vi verkligheten. Berättelsen stiger mot himlen.

Nu ser vi att den skära färgen är densamma som i Carin Ellbergs skulptur ”Femte elementet”, kvinnan i rondellen vid Norrtull, som jag vet att konstnären tycker om för hennes vänlighet… Hon står där borta på Norr och Han här i väster. En berättelse om avstånd och närhet, om manligt och kvinnligt. Ska de någonsin hitta fram till varandra, komma tillsammans?

Verkets titel ”Priapos trädgård” syftar på den antika fruktbarhetsguden Priapos, som dyrkades både i Grekland och i Rom. Ser man skulpturen på håll finns faktiskt drag av ett grekiskt tempel i Volvons form med en kolonn som reser sig under ett tungt och kraftigt bjälklag.

Priapos höll dock inte till i templet, utan var i egenskap av skördens och trädgårdens beskyddare – och framför allt på grund av sin övernaturligt stora erigerade penis – oftast hänvisad till något undanskymt hörn av trädgården. Det påstås att han är trädgårdstomtens urfader.

I spänningsfältet mellan reproduktionens ordning och kaos, livets gång och kretslopp, lustens ögonblick och ledans år, måste det till symboler och gränsgångare som den gode Priapos. Det påstås att han var en slö trädgårdsmästare (med dålig koll på ogräset).

Nu handlar det inte bara om skulpturen, utan om helheten på denna obebodda och egentligen omöjliga plats i stadslandskapet i Gävles västra delar.

Det är en stor rondell och det flacka landskapet och vägarna i alla fyra väderstrecken skapar avsevärda ytor omkring den skära Volvoskulpturen. Det är naturligtvis knepigt att anlägga en trädgård här, men med tiden ska här buskar och träd växa upp och blommor bre ut sig som en skärm eller ridå framför infarten, som i dag är steril och domineras av den stela fallossymbolen vid sjukhusets värmecentral. Någonstans i i det gröna ska han stå, Priapos.

Men trädgården kommer inte bara att dölja, utan också samspela med parkerna och träden runt Gustavsbro. Och en äng ska det bli i rondellen.

Kanske blir denna sökande Volvo i den stora rondellen och i det vida landskapet en liten detalj. Bilsamhället ska kanske inte vara för evigt. Naturen tar ju förr eller senare över det människan byggt. Naturen vinner i det långa loppet, tar ut sin rätt…

Det är ett tema som Ingo Vetter arbetat med i bland annat Detroit, där han studerat hur en kinesisk palm som ”rymt” från ett arboretum (Valls hage finns ju i närheten här) ockuperar platser som människor övergett.

Men innan staden försvinner i grönskan räcker det långt att framhäva Gävle som en blomstrande stad med sina vackra parker – och varför då inte hellre med fruktbarhet som en förstucken symbol? ”Priapos trädgård” är ett mycket vänligt konstverk, ett som inte provocerar, utan snarare resonerar både om begreppen relation och civilisation.

Ingo Vetter är en tänkande konstnär. Han har valt att resonera kring Gävlebornas och andra Nordeuropéers identitet, om manliga bastioner och utmaningen från en mer lustfylld tillvaro, om lust och askes som två parallella filer på samma väg genom västerlandets historia.

Konstnärens arkadiska leende vill också verka som lindring i det samhällsmaskineri som snurrar runt denna rondellpark, och precis som det ”Femte elementet” på Norr, påpeka att du inte bara är arbetskraft, en kugge i detta maskineri, utan också en varelse med minnen, längtan, omsorger och att man faktiskt vill komma hem också, inte bara köra i full fart till sin plats i produktionen…

 

Mer läsning

Annons