Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En vilde från Hofors

/

Det säger pow! om Joakim Hanssons kraftiga kriminalseriemålningar.
Från en installation strömmar konstant prat.
Men i fotografierna är det öde och knäpptyst.

Annons

Man hajar verkligen till av Hanssons utställning som intar Kulturkiosken den här veckan.

Den är yr. Lika yr som de virvlande höstlöven i en av hans filmer.

Inte mindre än 35 verk i skilda stilar och tekniker visas.

Hur skulle du beskriva dig själv som konstnär, frågar jag.

Svaret kommer utan tvekan:

– Impulsiv!

Jo. Just det. Man har svårt att få ihop delarna.

Men det gör nu inte så mycket för det är intressant att göra den konstnärliga vilden Joakim Hanssons bekantskap.

Han kommer ursprungligen från Hofors, gick ut gymnasiet i Sandviken 1993 och drömde om att bli tv-fotograf. Han blev väktare.

Men hamnade efter många år rätt, på fotoskola i Stockholm och sedan på en konsthögskola i Nykarleby. I Finland alltså. Där bor han fortfarande.

I meritförteckningen läser vi att Joakim Hansson blev Årets konstnär i Jakobstad 2008.

Policetruck, Sidewalk och Alley är titlarna på Hanssons tre anslående seriemagasinsliknande bilder som är vattenfärgsbemålade foton från Parisnatten.

De står i skarp kontrast till hans grafiskt stränga fotografier och fotocollage i mindre format i lokalens inre rum. Inga människor, bara linjer och den eviga horisonten. Återkommande är bilden av ett övergivet hopptorn, en benig stålkonstruktion vid stranden av en kall sjö.

I objekt och filmer märks oron för vart samhället är på väg. Ur djupet av en rostig plåtlåda kallad ”Gaza” hörs instängda palestinska röster.

Utställningstiteln ”Monoton stress” passar alldeles väldigt bra. Man kan säga att ensamhet och världens surr möts i Joakim Hanssons konst. Men på ett sätt som ännu inte känns helt sammangjutet.

Han säger sig vilja satsa på konstnärliga filmer och installationer i framtiden.

Det låter kanske konventionellt men jag önskar att han arbetade vidare med rena bilder, med sin starka känsla för komposition istället. Vilden Hansson gör sig bäst orörlig och platt.

Mer läsning

Annons