Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Peter Kautzky får vi aldrig nog av

/
  • Flitig utställare. Peter Kautzky berättar om landskap och hus, framför allt i franska Provence.  Vernissage i dag på Galleri K i Gävle.
  • Ur akvarellflödet. ”St. Saturnin les Apt III, Provence” av Peter Kautzky.

Peter Kautzkys utställningar har kommit rätt tätt på senare år. En del anser att konstnärer ska ransonera sig, men man kan se Peter Kautzkys akvarellflöde som en iver – gränsande till rastlöshet – att få berätta om landskap och hus, framför allt i Provence.

Annons

Och det är väl fint att Gävlepubliken har en engagerad rapportör från detta sydfranska landskap, som länge haft stark dragningskraft på nordbor, både konstnärer och andra.

Ytligt sett skiljer sig kanske inte Peter Kautzkys akvareller så mycket från en utställning till en annan, men det sker förskjutningar mot ett allt friare bildberättande som jag tror pekar framåt. Det har jag nog tjatat om tidigare, men objektivt sett är ju akvarellen mindre bra för det petiga…

Denna gång är det ett särskilt landskapsutsnitt som konstnären fördjupar sig i, eller ska man kalla det landskapstyp. Det består av en räcka högvuxna träd under en gråmulen himmel som kan stöta mot lila. Trädkronornas svarta siluetter flyter ibland ut så att de mest liknar oroliga skyar. I förgrunden finns jordbrukslandskapets lapptäcke och till höger finns ett hus och i yttersta kanten anas berg.

Det är ett öppet landskap som säger mycket om mötet mellan natur och kultur, som är en viktig kärna i Peter Kautzkys konst. Det civiliserade mår bra av lite flykt och ljus och berg och horisonter… och det ociviliserade, de oroliga skyarna, världens obegripliga storhet bortom byarna och husen, kan behöva lite stadga, något att hålla sig till.

Men allt är inte så enkelt. I en kvällsstudie av landskapet har träden blivit mörkare och tjockare, kontrasterna skärpts och det hotfulla vuxit. Det finns också andra bilder av både städer och landskap, där det komplexa inte kunnat motas bort, utan tränger sig in i bilden som mörka stråk.

Två akvareller – ”Mount Ventoux” och ett stilla vattendrag vid Rustrel – vetter mot traditionellt japanskt och kinesiskt landskapsmåleri genom sin lätta skrift och mer poetiska stil, och som jag tycker gör Peter Kautzkys måleri gott.

Öppningen mot det mindre ordnade håller jag på, även om man måste erkänna tyngden i den respekt konstnären visar husen, människornas skydd mot väder och vind, en plats för trygghet och värme. Det är inga besvärliga interiörer bakom fasaderna, utan detta är erbjudanden, ett slags idémålningar om människan och huset, där murytor och fönster med eller utan luckor travas i spännande mönster som påminner om det Paul Klee gjorde en gång. n

Mer läsning

Annons