Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trädgårdskonst - inte bara tomtar

/
  • INTE VILKA KOSSOR SOM HELST. Djuren är individer i egen rätt i Lars Rickardssons utförande.
  • TABULA RASA (MED HÅL). Oändliga möjligheter fångas i kringskärande format av Lena Wennberg.
  • BITTERFITTA? Margareta Perssons ”Busk-Margit” står beredd att kasta sten för gamla oförrätter.

Busk-Margit bligar inne i sitt snår. Trulig, kränkt, sur och aldrig glömmer hon. I händerna har hon halvt dolda stenar. Ska hon kasta?

Annons

Hon bär ett diadem av rosor. Magen är lite rörande. Bakom de blanka läpparna finns kanske möjliga ord. Men hon står fast som en stubbe, fångad i sin ilska av Margareta Persson.

Busk-Margit finns i Hönshusets trädgård i Torsåker, där sex gästrikekonstnärer ställer ut.

Margareta Persson har också format tre mindre heta män som hon kallar Av jord. Hon arbetar envetet i egen stil och genre och går från klarhet till klarhet. Hon har mycket att berätta.

I trädgården har också debutanten Lars Rickardsson från Torsåker fångat livet i stengods. Hans motiv är kor och hästar, mjölkgummor och hästkarlar. De är helt små och skapade med inlevelse. Här är det inte tal om att en ko är en ko, utan korna är fångade i sin egen rätt. Detsamma gäller gumman på mjölkpallen.

Keramikern Ninna Gunnarsson har närmat sig ett skulpturalt uttryck och trätt upp kvadrater av vackra och varsamt formade fragment ur en lång historia. Man tänker på ortoceratiter, tempelkolonner och andra tecken ur en lång tid.

Annette Segerberg har försett en uthusgavel med ett stort hjärta i ett fiktivt fönster. Hon kallar målningen Home sweet… och runt det bultande hjärtat finns ristade ord som kärlek, brinner, längtar. Ja, vad är hemma? Är det något man bär med sig, eller kan man bygga ett ljuvligt hem om man bara bestämmer sig?

Om oberäkneliga makter berättar också Cina Autio med sin önskebrunn med mynt på botten och ord om min enda önskan, bara en. I antiken trodde man benhårt på ödet. Även om önskebrunnar nu mest känns som en lek, tar många i svåra stunder ödet på allvar. Var finns denna dunkla makt?

Det är svårt att sluta överraskas av hur Lena Wennberg vänder och vrider på det vardagligt förbisedda. Under ett äppelträd står ett stort vitt ark papper som hon kallar Hålat, ett papper för pärmar. I vardagsfrågan ”Hålat eller ohålat?” ställs det vita papprets obegränsade möjligheter mot pärmens fyrkantiga gränser.

Mer läsning

Annons