Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Missuppfattning i fruktkompotten!

Annons

Sven-Eric Lundahl blandar ihop äpplen och päron och mitt i fruktblandningen placerar han mig. Jag är dels sossarnas advokat i kulturhuvudstadsfrågor, dels en del av det högerfolk som avfärdar kravet på social rättvisa.

Allt för att han inte läst ordentligt vad jag skrivit eller för att han har missuppfattat det.

Som sagt, jag är också emot nerskärningar i det sociala skyddsnätet. Det skrev jag i min förra artikel.

Vad jag tröttnat på är att ingen vill prata om kultur: varför har vi den och vilken betydelse har den. I stället talar alla om pengar, och även i pengadiskussionerna blir det väldigt oredigt. Här byggs i diskussionen upp en motsättning mellan kultur å ena sidan och socialt skyddsnät å den andra. Den motsättningen är en debattblomma och inget annat.

Den motsättningen har tidigare förtjust använts av ungmoderaterna.

Man kunde som jag tidigare skrivit lika gärna ställa den sociala rättvisan mot idrotten, trafikfrågorna, bygg- och planfrågor eller något annat. Men det är väl inte lika slagfärdigt, kan tänka. Kulturen är den ömtåligaste blomman i kommunens bukett och säkert är det därför som den här motsättningen lyfts fram: kulturen kommer till korta.

Kulturen anses ju inte ha något egenvärde utan bara kosta pengar. Kulturen anses bara vara till för ”borgare” och ”bildad medelklass” och därför finns extra skäl att spotta på den. Tycks det.

Men kulturen betyder mer än alla föraktarna tycks tro. Den är grundläggande för en levande demokrati och för ett mänskligt samhälle.

De 100 miljoner som många jagat upp sig över är enligt tidningsartiklar fördelade över fem år. Pengarna tas från ett konto för ”särskilda utvecklingsinsatser”, läser jag. De pengarna skulle hur som helst inte plöjts in i socialtjänstens budget – men det där vet väl Lundahl?

Såvitt jag förstår går både staten och EU inte med slantar i kulturhuvudstadssatsningen. Så där brukar det vara med kultursatsningar även i det mindre formatet: statens bidrag är kopplade till kommunens eller landstingets.

Kort sagt, en liten slant från kommun blir större när stat och EU blandar sig i.

Hur svår matematik är detta för den politiskt erfarne Sven-Eric Lundahl?

Slutligen vill jag påpeka för Sven-Eric Lundahl att Arbetarbladet visserligen är s-märkt på ledarsidan men för övrigt riktar sig till alla tidningsläsare oavsett politisk färg. Vill han diskutera inom s-gruppen bör han söka sig till en eventuell interntidning. Här får alla vara med.

Själv är jag varken s- eller m-märkt. Jag går ingens ärenden, utom möjligen kulturens.

Mer läsning

Annons