Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

BODY & SOUL

På några få år har en kommersiellt oberoende liten musikfestival i Norberg i Dalarna blivit en av de viktigaste i Europa. I alla fall när det gäller experimentell och elektronisk musik. I helgen var Arbetarbladets Erik Annerborn där.

Annons

Norberg är ett ganska litet samhälle som ligger i botten av Dalarna. På vägen dit blir vi tvungna att stanna vid ICA utanför Avesta Krylbo och fråga efter vägen. Kvinnan på parkeringen tittar klurigt på oss: ”Ska ni på elektronikfestivalen?”

Och även om det (förhoppningsvis) snarare är musiken än elektroniken som intresserar så är det en ganska bra analys av läget. Det kanske bara är tekniken som förenar detta tusentalet ravers, dödsmetallare, ljudkonstnärer och datanördar från hela Norden? Eller finns det en maskinens ideologi, en anda som delas av alla som slagit upp sina tält intill den enorma gruvlaven Mimer och det övriga festivalområdet?

Även om de flesta artisterna på Norbergfestivalen jobbar genom kretskort kan man inte påstå att det låter likriktat. Andrea Neumann och Sabine Ercklentz, en duo från Elektronmusikstudion i Stockholm, gör det till en början tyst. Med hjälp av preparerat piano, bleckblås och Mimerlavens enorma betongsal får de minsta suck att betyda världen. Less is more, enligt Neumann och Ercklentz.

Less is a bore, konstaterar Veqtor som spelar samtidigt i 8-bitarsrummet.

Råa beats forsar ur hans laptop i rasande fart. Han kontrollerar sin blandning av metal och modern dansmusik med hjälp av Wii-kontroller, vilket lägger något ytterligare till bilden av en speedad datanörd/framtidens artist. (Wii-kontroller är trådlösa och rörelsekänsliga mackapärer som egentligen är avsedda att styra figurer på tv-skärmen i företaget Nintendos nyaste TV-spel).

Och så är det, högt och lågt. Nutida konstmusik och konstig nutida musik.

Gävleborgs egna representanter på plats, IDKA och Club Reverse, förenar just den elektroniska musikens mer skolade sida med ravekultur. Thomas Bjelkeborn använder också han Wii-kontroller för att klämma mängder med brus och trasiga ljud genom högtalarna. När sedan konserten utvecklas till ett regelrätt housegolv får kroppen sitt. Body & soul.

Sida vid sida står musikakademiker och arga ungdomar, dansandes till mest vad som helst. Det som förenar är nog ändå sökandet efter det extrema. Om det är någon ideologi som datorn lastat på dessa bitna, så är det nog tanken på att gränser, må de vara estetiska eller tekniska, är till för att tänjas och till slut krossas.

I det sammanhanget känns danska gruppen Oh Land nästan kontrovesiella:

Influenser av Shirley Bassey och samtida pop i stil med Regina Spektor gjuter olja över mjuka vågor av dubstep, r’n’b och elektronika. Det är poprefränger, det är show och publikfrieri. Och det är närapå provocerande i på en festival där ytterkanten på musikkartan är centrum, på en festival som har alla riktningar men färre mellanlägen.

Mer läsning

Annons