Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi har sett Peter Oskarsons danska succé

/
  • Som hemma i Gävle! Uppsättningen av

En välkänd trio har dykt upp i Köpenhamn och gjort braksuccé på Operan. Peter Oskarson har tillsammans med dramaturgen Jan Mark och scenografen Peter Holm – alla tre med ett långt förflutet på Folkteatern – gjort en fascinerande och vacker uppsättning av Per Olov Enquists ”Livläkarens besök”. Med nyskriven musik av Bo Holten.

Annons

Föreställningarna har gått för utsålda hus hela våren. ”Livläkarens besök” finns nu i operans repertoar och ska upp på scenen igen om något år.

Romanen är svensk. Men den kretsar kring en mörk period i dansk historia, andra halvan av 1700-talet när Christian VII var kung. Han var psykiskt sjuk, möjligen på grund av systematisk misshandel i barndomen (Enquist antyder det), och han kunde eller ville inte styra landet. Kring Christian ett maktspel mellan människor som ville både styra det och berika sig. I landet fattigdom och livegenskap, alltså mörker.

Samtidigt fanns i Europa en begynnande upplysningsrörelse och till den hörde bland andra den läkare, Johann Friedrich Struensee, som kom att bli kungens livläkare några år och som från den posten snabbt avancerade till rikets mäktigaste man.

Denne Struensee såg som sin skyldighet att föreslå reformer i det efterblivna Danmark. Men han var en isolerad reformator och mötte ett växande och farligt motstånd från hovet.

När Struensee därtill inledde ett förhållande med drottningen, Caroline Mathilde, beseglades hans öde. Han avsattes i en kupp och avrättades.

Enquists roman är dels en berättelse om idealism kontra makt och dels en vacker kärlekshistoria.

På scenen blir den politiska frågan sceniskt väldigt tydlig: den spricka i historien som Struensee ofta talar om, den som ger honom möjligheten att gripa in i Danmarks öde, den är en lysande glipa mellan två höga väggar. I operaversionen blir Struensees våndor och tvekan gestaltade i flera vackra arior.

Som vackrast är Bo Holtens musik annars i de partier som beskriver kärleken mellan Struensee och Caroline Mathilde. Holten är en modern tonsättare med håg för den klassiska musiken och i de här avsnitten leker han med wienklassiska och andra tonfall och det är lustfyllt att höra.

Han gör sångbar musik, Bo Holten. Lite svårare hade jag för de dramatiska avsnitten, som tycktes mig lite monotona i uttrycket.

”Livläkarens besök” visar sig vara en överraskande sinnlig upplevelse. Peter Holms vackra och rörliga rum där väggarna består av höga och rörliga skivor som flyttas runt och snabbt förvandlar scenrummet. Holms kläder är också fantastiskt vackra, med ett kungligt hov i bedagad glans och ett kärlekspar i rousseau-inspirerat grönt.

Peter Oskarson har med rörliga scenerier fått fart på den här berättelsen som faktiskt är ganska ordrik; man diskuterar oavbrutet maktens problem. Ett antal narraktiga figurer sätter fart på skeendena, de bär brev, driver på massan i missnöje och allt vad de gör. I den uppsättningen märks också hos Oskarson en glädje i idyllskildringen; den är betagande.

Det är märkligt att en opera kan gestalta och tydliggöra så abstrakta frågor som de som Enquists roman behandlar. Här får stora frågor kropp och kontur.

Det får de också genom den utmärkta ensemblen. Gert Henning-Jensen gör en kung som rör sig mellan barnslighet, sinne för det teatrala och stor förvirring. Allt samspelar hos denne skräckslagne unge man som allra helst vill fly hovet och sin omöjliga uppgift att vara kung.

Elisabeth Jansson sjunger drottning Caroline Mathilde med stor innerlighet. Hon gestaltar en flicka (Mathilde är bara femton år när hon gifts bort med den danske kungen) som utvecklas till en blomstrande kvinna och en begåvad människa och hon övertygar.

Johan Reuter som gör Struensee har en röst med pondus och värme och han laddar livläkarens tvekan, liksom hans kärlek till drottningen, med en ödesdiger ton.

På scenen har också denna vår synts Peter Oskarson, här i rollen som Reverdil, informatorn som blev förvisad men återtagen. På scenen sitter han ofta vid sitt skrivbord, en rapportör till framtiden.

Även yngsta dottern Oskarson, Amanda, har en liten roll.

Så nog var det lätt att känna sig hemma i salongen på den danska operan.

”Livläkarens besök” spelas i en av De Kongeliges nyaste hus, ”Operaen på Holmen”. Denna mäktiga byggnad som vänder sitt ansikte mot vattnet är en gåva från A.P. Möller och hans hustru. Den öppnade så sent som för fyra år sedan.

Det är ett vackert hus med en inbjudande interiör. Det lär kallas ”Brödrosten” sedan det blev känt att donator Möller underkände arkitektens idé om att hela fasaden skulle vara av glas. Nu är fönstren avdelade av stålkarmar och på håll ser det randigt ut, som en brödrost.

Se gärna den här operan när den kommer upp på repertoaren igen. Men räkna med att det kostar. Att gå på opera i Köpenhamn är ett dyrt nöje; sådan är den danska kulturpolitiken.

Mer läsning

Annons