Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem sörjer detta jätteprojekt i dag?

/
  • Tjusiga planer. Vi som hade invändningar mot detta jättekomplex betraktades som bromsklossar, skriver förre stadsarkitekten Erik Nordin i ett debattinlägg. Nyheten publicerades i Arbetarbladet 10 juni 1989.

Ta en promenad i Boulognern, stadsparken, i den nu ganska täta skogen och längs Gavleån och dess små rara öar! Det är en härlig park, men på andra sidan ån ser det faktiskt ganska bedrövligt ut.

Annons

Först är det fint, vid broarna och nedanför konserthuset. Men sen kommer en helt otillgänglig rasbrant med sly och därbakom ganska risiga byggnader, bland andra en provisorisk läktare till Strömvallen. Ingen riktig strand, ingen gångväg längs ån på södra sidan, bara oreda.

Detta är väl inget man vill bevara, det borde snyggas upp och göras tillgängligare. Bli en skön del av årummet och parklandskapet. Här finns mycket att göra för förnyelse och stadsutveckling.

Men de planer som lagts fram för området från konserthuset till Strömvallen tar ingen hänsyn till denna miljö. Strömvallens provisoriska läktare mot ån skall ersättas med en som är dubbelt så hög, som det lilla torn som ligger mitt på den, det blir en skuggande mur mot hela parken. Ett höghushotell planeras också mellan konserthuset och idrottsarenan. Det kommer också att skugga, och helt dominera den lugna parken.

Jämfört med den runda hatten på konserthuset blir det en och en halv gång så brett och två och en halv gång så högt är det tänkt. Ställ dig i parken, måtta och tänk efter!

Detta är enligt vad som skrivs en nödvändighet, Gävle måste få denna anläggning för att kunna finnas kvar på Sverigekartan, för att visa sin framåtanda, sin framtidstro. Mitt i stan skall en anläggning placeras med stora parkeringsbehov och stor miljöpåverkan. Den SKA märkas, det är själva idén. Och vem ska egentligen betala, vilka garantier finns att inte stadens skattebetalare till slut får ställa upp?

Grundtanken är inte det minsta ny. Jag minns sommaren 1989 när en lika stor och uppseendeväckande anläggning på Hamntorget var precis lika nödvändig för Gävles överlevnad. Vi som hade invändningar mot det jättekomplex som planerades var bromsklossar, som kanske fick tycka vad vi ville, men som ändå borde hålla tyst, vi kunde ju äventyra Gävles framtid, så skrevs det även på kultursidorna!

Det var ett 20-våningars hotell vid stranden av Gavleån kombinerat med konserthus som skulle rädda Gävle. En ”länk” mellan Alderholmen och staden, ett jättekomplex som skulle fylla upp hela Hamntorget.

Vem sörjer i dag att detta projekt inte blev av?

Vem skulle idag kunna försvara det jättelika ingrepp i en känslig miljö det var fråga om? Nu när byggnaden skulle vara halvgammal, utan nyhetens behag längre. Nu när vi i stället fått en rimlig och mycket tilltalande hantering av Hamntorget, med fullt fungerande busstation, med en roll i stadsbilden som stämmer med historien, och ger luft, rymd och utrymme för nutida och framtida behov.

Visst skulle en liknande varsam hantering av Strömvallen och åmiljön kunna genomföras i dag. Här behövs faktiskt en ordentlig uppstädning. Här finns utrymme för stora förändringar och förbättringar, ja till och med en del nybyggande utan att karaktären och skalan i miljön behöver förändras. Den gamla värdefulla läktarbyggnaden kan absolut inordnas i en modernare helhet – utan att som föreslagits flyttas eller fördubblas i höjd – med lite fantasi och arkitektonisk fingerfärdighet. Det som nu är en rasbrant, ett skräpområde längs åns södra strand kan inordnas i parkmiljön och öka dess attraktivitet. Gå dit och titta, i decennier har denna strand varit oordnad och otillgänglig, ovärdigt en innerstadsmiljö. Här måste något göras!

Tro alltså inte att de som kritiserar de framlagda planerna för Strömvallen och åmiljön är emot alla förändringar, även om det framställs så. Bromsklossar, som inte erkänner den dynamiska utvecklingen. Det handlar egentligen om något som borde vara helt accepterat i dag, långsiktig hållbarhet. Satsningar som slår ut befintliga värden, som styrs av kortsiktig berömmelse och kortsiktig vinning är inte långsiktigt hållbara.

Det är lätt att falla för investerarnas tjusiga planer, men svälj inte dessa med hull och hår. Gävles betydelse på Sverigekartan är inte beroende av enstaka spektakulära höghus eller superarenor. Varken nu eller tidigare.


Arkitekt, fd länsantikvarie

Mer läsning

Annons