Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi smakar Prousts kaka

/

Annons

På väg till jobbet stannar jag vid europeiska matmarknaden längs Drottninggatan. Fransoser, engelsmän, holländare och andra har stått och huttrat och skulat under ståndens bristfälliga tak den ruggiga vecka som gått. De säljer delikatesser (ostar, korvar, marmelader, kakor och godis), och där finns varmkorv och pannkakor att stoppa i sig.

Gävle har nog inte varit deras mest lyckade marknadsplats under Europaturnén. Regn och kyla befordrar inga affärer.

Men denna fredag skiner solen, och en och annan Gävlebo vågar sig fram till varorna.

Jag fastnar framför ett bord med kakor från Bretagne. För där får jag plötsligt syn på en litterär storhet, madeleinekakan. Den ligger där i en korg och ser rätt obetydlig ut fastän den blivit nästan lika berömd som boken där den har en avgörande roll.

Det handlar om Marcel Prousts storverk ”På spaning efter den tid som flytt”. Tidigt i boken berättar Proust att huvudpersonen Marcel äter en madeleinekaka doppad i lindblomste och genom denna smakupplevelse får hela sin barndomsvärld öppnad för sig.

Jag har bekanta som bakat madeleinekakor bara för att försöka komma åt Prousts värld. Men de har blivit besvikna. Det är en vanlig, rentav medioker vaniljkaka.

Men erfarenheten som Proust förmedlar är ju det viktiga. Det vet säkert alla Gävlebor som vuxit upp med en mångfald av dofter (för att inte säga odörer) omkring sig och som garanterat har hela minnesalbum förknippade med dem.

I dag äter kulturredaktionen madeleinekakor och tänker på Marcel Proust.

Mer läsning

Annons