Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Kunderna är mina arbetskamrater”

/
  • Klockan 9.15.
De flesta av Angelicas mornar börjar med en promenad. Så också denna.
  • Klockan 10.00.
Angelica vill gärna bli polis. Just nu tror hon att hon vill jobba med inriktning mot narkotika eller familjeproblem, även om hon menar att hon har lång tid på sig att bestämma sig. ”Men jag har alltid varit mer praktiskt lagd”, säger hon.
  • Klockan 15.30.
Kunderna avlöser varandra på GDG-macken men det blir sällan lång kö. Angelica småpratar med varenda en. ”Jag är ganska spontan och säger vad jag tänker”, säger Angelica.
  • Klockan 17.30.
Angelica och chefen Anna kommer bra överens. ”Jag är en känslomänniska. Jag har lätta gråta om det kommer till den punkten. Det är två kunder som har fått mig att gråta”, säger Angelica och ger Anna en kram.
  • Klockan 21.05.
Angelica säljer en hel del korv men annars är det mest tobak. ”Men vi har bara väldigt lite kontanter i kassan”, förklarar Angelica. Hon har aldrig varit med om ett rån.
  • Klockan 22.35.
En halvtimme efter att Angelica slutar lämnar hon jobbet.

Angelica jobbar på den dynetrunt-öppna GDG-macken
i Gävle.
Trevliga, roliga, drogpåverkade och obehagliga kunder kommer dagligen dit för att tanka och handla.
Nu har Angelica bestämt sig för
att bli polis.
– Jag har sett mycket som jag inte vill se, säger hon.

Annons




Angelica vaknar och tar på sig träningskläder för att ta sin vanliga långpromenad.
På GDG-macken är det rullande schema som gäller och varannan vecka jobbar Angelica förmiddag men den här veckan jobbar hon kväll.
– På kvällar och helger kan det komma in mycket skumma människor som antingen är drogpåverkade eller jättefulla. Det är en helt annan typ av människor på vardagsmornarna. Sådana som köper tidningen och lite frukost. Men överlag är det trevliga kunder och det är mycket därför jag jobbar kvar. Kunderna är 80 procent av jobbet, säger Angelica glatt.
Hon promenerar snabbt förbi Högskolan och sjukhuset innan hon svänger av vid GDG-macken och hem.




Angelica tar av sig mössan och dukar fram lite frukost. Hon var 18 år när hon flyttade hemifrån och hade fortfarande ett par år kvar på gymnasiet.
Av flera skäl tyckte Angelica att skoltiden ofta var en jobbig tid.
– Barn kan vara så taskiga. Jag kom inte så bra överens med tjejerna så jag umgicks mycket med killarna, säger hon.

På mellanstadiet blev hennes mamma tillsammans med en klasskompis pappa.
– Det var ganska jobbigt för jag hade det redan jobbigt i skolan men jag var ändå glad för deras skull. Thomas och mamma är fortfarande gifta, ler Angelica och fortsätter.
– Han har varit mer pappa för mig än vad min biologiska pappa har varit. Han kommer alltid att vara en viktigt del i mitt liv.

Angelica önskar att hon hade bättre kontakt med sin pappa för de hörs sällan och träffas nästan aldrig.
– Jag hoppas att han läser det här för vi har alltid haft dålig kontakt. Jag kan tycka att det är frustrerande att jag inte har en sån relation med honom som jag önskar. Jag saknar honom.
Med sin mamma har Angelica en väldigt nära relation. I dag bor de nära varandra, går på yoga tillsammans och promenerar.
Men för några år sen fick Angelicas mamma cancer. Hon som alltid varit familjens kärna.
– Det var jobbigt att se henne ligga på sjukhus för hon har alltid varit så stark. Men det gick bra. Hon är envis. Lika envis som jag.

Angelicas mamma överlevde sjukdomen. Det var en jobbig tid, men inte så jobbigt att Angelica inte vill pratar om det.
– Jag är väldigt öppen av mig. Det är väl mitt sätt att bearbeta saker och få människor att förstå mig, säger hon bestämt.
– Jag har alltid känt att allt det här bara har stärkt mig som person.
Angelica duschar och plattar håret. Sen är det dags att gå till jobbet.




Det är fullt med kunder i den trånga kiosken intill bensinmacken. Angelica studsar fram genom gången. Byter av sin jobbarkompis.
– Vi får göra allt. Vi både städar och plockar upp varor, förklarar Angelica och sliter fram en stor dammsugare när det för en kort stund är tomt på kunder. Hon hinner dra några snabba drag innan hon måste springa till kassan igen.
– Det är lite jobbigt att jobba själv för man hinner aldrig jobba klart, säger Angelica.

– Då väntar jag till det blir tomt och sen springer jag bara.
Många av kunderna är stammisar och Angelica vet precis vad de ska ha och vilket cigaretttmärke de röker.
– Hello dear, det vanliga?

Kunderna avlöser varandra men det blir sällan lång kö. Så fort det blir tomt i butiken skyndar sig Angelica att dammsuga.
– Jag har det hellre lite stressigt för då går tiden fortare, säger hon.
– Vissa kunder brukar fråga mig hur jag alltid kan vara så pigg och alert, men jag bara är sån.

– Nej, bara kaffe och läsk och nån gammal korv ibland. Men jag dricker inte kaffe eller läsk och korvarna är inte så lockande.

Angelica jobbar nästan alltid själv. Något hon tycker är trist. Ibland rent olustigt.
I början hände det att hon stängde ute obehagliga kunder. Låste dörren så de inte kom in. Men med åren har hon vant sig. Lärt sig att vissa är konstiga men inte farliga.
Den här kvällen kommer det in en man som alltid köper porrtidningar. Han stannar länge i kiosken. Går runt. Tittar. Säger ingenting.
– Han är skum, men han gör aldrig något, säger Angelica.
– Man lär känna väldigt mycket folk när man jobbar såhär. Det är kunderna som gör jobbet roligt. Nej, nu ska jag svabba golvet…




Chefen Anna tittar in och tar kassan så att Angelica hinner äta lite. Hon har med sig en matlåda med paj.
– Jag måste försöka tänka på vad jag äter och börja träna mer, säger hon.
Hon syftar på att hon bestämt sig för att bli polis.

Att hon inte klarade intagningsprovet senast är inget som får henne att tveka. I stället läser hon upp sina gamla betyg på fritiden och är desto mer målmedveten.
– Jag har sett mycket jag inte vill se. Jag vill hjälpa människor! Sen har jag vuxit upp med stans bästa polis som granne. Han har alltid varit en förebild för mig.

Angelica har inte alltid jobbat på en besinmack. Även om hon började redan på gymnasiet för att ha råd att flytta hemifrån. Men efter gymnasiet flyttade Angelica till USA för att jobba som aupair.
– Jag behövde komma bort. Det var en roligt och en jättebra erfarenhet! Jag fick bättre självförtroende och i dag litar jag mer på mig själv. Det var viktigt att se att jag kunde åka iväg och stå på egna ben, säger Angelica.

När kassan har för mycket kontanter slussas de av säkerhetsskäl vidare in i ett låst kassaskåp som de anställda inte kommer åt.




GDG-macken har öppet dygnet runt men Angelica jobbar väldigt sällan natt även om det händer. Vid 22 blir hon avbytt av en jobbarkompis.
Angelica är fortfarande glad men har ont i huvudet.
– Jag har druckit för lite i dag, det är därför, säger hon.
Trots att Angelica egentligen slutar klockan 22 kommer hon inte från jobbet förrän 22.30.


Innan Angelica somnar läser hon den engelska versionen av ”Tusen strålande solar”.

Mer läsning

Annons