Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Lika rättigheter för alla i Israel"

Kennet Lutti anklagar i sin ledare 26 oktober Israel för rasism och apartheid som att kalla Svensk Israel-Information (SII)

för ”notoriskt desinformativ” och att för att stödja ”den sortens rasåtskillnadspolitik”.

Annons

Ledaren skrevs med anledning av att Assa Abloy har beslutat lämna den israeliska industriparken ”Barkan” nära Ariel på Västbanken där 3 500 av 6 000 arbetare är palestinier.

På Assa Abloy var dock endast en palestinier anställd. SII skrev ett pressmeddelande som i brödtexten var korrekt men som i rubriken var felaktig. Så fort vi insåg detta tog vi bort meddelandet och publicerade dessutom i helgen en ursäkt för den felaktiga rubriken, se www.si-info.org

Men Diakonia och Lutti vill inte att denna typ av industripark ska få finnas på Västbanken över huvud taget; om palestinier blir arbetslösa, ja det är väl också Israels fel?

I Syd-Afrika hade svarta, vita och färgade olika rättigheter beroende på ”ras”.

I Israel har alla medborgare lika rättigheter som att rösta, yttrandefrihet, bilda partier, med mera. Denna rätt har däremot inte palestinska medborgare på Västbanken. Bosättningar och industriparker är två olika saker och de senare behöver inte vara dåliga om drägliga villkor tillämpas. Samma villkor som för israeliska medborgare gäller för övrigt i Barkan.

Det verkar som om Luttis lösning på konflikten är att Israel annekterar Västbanken och ger alla där boende israeliskt medborgarskap och i väntan på denna ”lösning” ska alla palestinska medborgare ha exakt samma rättigheter som israeliska medborgare. Ursäkta, men palestinierna på Västbanken (och Gaza) vill inte bli israeliska medborgare utan vill ha en egen självständig stat, vilket alla senare seriösa opinionsundersökningar visar. Men Lutti kanske har andra källor? Även en stor majoritet av Israels medborgare är för en tvåstatslösning och vet om att de kommer att behöva utrymma bosättningar eller avstå från motsvarande land på den israeliska sidan för att det ska bli fred.

Lisa Abramowicz

 

Den som rört sig i Jerusalem, Hebron eller i någon annan stad på Västbanken och i det Israel som ryms inom 1967 års gränser ser lätt igenom Abramowics torftiga retorik.

Hon nonchalerar den verkliget som råder i till exempel Hebron och i det inneslutna Gaza. Ett sätt att moraliskt freda sig, i bästa fall. Den upprörande, rasistiska politiken, som präglar vardagen för miljoner palestinier, borde väl annars leda till några reflektioner om anständighet.

Och lika, demokratiska rättigheter? Ett dåligt skämt.

Den ockuperade Västbanken, vars palestinska invånare Abramowics tycks ömma för, är uppstyckad i strikt åtskilda enklaven. Ockupanten stänger inne, låser ute, skiljer ut invånarna. Där byggs ingen palestinsk stat.

En rättvis uppgörelse, och en palestinsk stat, kräver återtåg från Västbanken och överlämnande av östra Jerusalem till palestinierna. Ingenting pekar i dag mot en sådan utveckling. En tredje intifada är mer trolig än förhandlingar som förs på allvar.

Fred vill vi ju alla ha. Men på vems villkor?

Mer läsning

Annons