Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Medan jobben försvinner

Verkligheten är alltid en oöverträffad motståndare i den politiska vardagen. Det kan gälla regeringens bedyrande om att man har det ekonomiska läget under kontroll och att man har beredskap för en kommande arbetslöshetskris.

Annons

Det kan också handla om oppositionen och dess självmål vad gäller försöken att skapa en trovärdig vänsterallians för valseger 2010.

Då kan det bli jobbigare för regeringen Reinfeldt. I dag står 1,2 miljoner svenskar utanför a-kassan. Många av dem unga människor. Att så är fallet har vi sett exempel på i media i bevakningen kring de allt mer omfattande varsel som just nu drabbar allt fler och pekar mot en accelererande arbetslöshetskris.

Regeringens hattande med a-kassan är minst sagt märklig. Först höjer man a-kasseavgiften med i genomsnitt 240 kronor per månad. Samtidigt som man sänker taket i ersättningen. Nu har man vänt på klacken och sänker avgiften, men låter taket ligga fast, vilket innebär att normalinkomsttagare som drabbas av arbetslöshet förlorar 6 000–7 000 kronor i månaden brutto.

Annat ljud i skällan var det när regeringen tillträdde. Då rusade den svenska ekonomin uppåt. Regeringen såg inte något slut på de goda tiderna. Högeralliansen kunde stoltsera med låga arbetslöshetssiffror och goda tider för alla. Inte beroende på den egna politiken utan på en het högkonjunktur. Alla ropade efter arbetskraft.

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin pratade då om ”full sysselsättning” som regeringens främsta mål.

Det har blivit tystare. Nu kommer varsel om uppsägningar så gott som varje dag. Först drabbades tillverkningsindustrin. Nu drabbas även tjänstesektorn och handeln. Vår beredskap är god kvittrar näringsminister Maud Olofsson. För vem, undrar man?

Tiden tycks ha sprungit ifatt och förbi alliansregeringens jobbpolitik. Jobben blir färre, och de som saknar jobb saknar också den trygghet som en rättvis a-kassa tidigare innebar. Nu kommer allt fler att behöva vända sig till kommunernas socialtjänst för att något så när klara sin utkomst allt medan möjligheterna till ett nytt arbete kommer att försämras i takt med att lågkonjunkturen blir allt djupare.

Har då alliansen någon politik för alla dem som nu varslats och hotas av arbetslöshet? Tystnaden om detta är massiv. Fortfarande hänvisas till lagd budget. I denna tycks det finnas beredskap för allt, men allt fler tvivlar på detta. Går det bra för Sverige, så slår alliansen sig för bröstet. Går det sämre håller man tyst.

Svänger. Det svänger om försvaret. Försvarsminister Sten Tolgfors hattar fram och tillbaka. Tidigare handlade det om ett försvar byggt på utlandsengagemang. Nu ska vi plötsligt ha ett försvar för Sverige. På tiden, men det får inte innebära att alliansen driver igenom ett yrkesförsvar och tar ännu några steg närmare ett Nato-medlemskap.

Tungt. Uppemot 30 000 personer beräknas förlora sin sjukpenning efter nyår. Då passeras den så kallade 180-dagarsregeln för första gången Besked om detta kommer lagom före jul och är följden av alliansregeringens nya politik gentemot långtidssjukskrivna. Från sjukpenning till socialhjälp. Trygghet, enligt högeralliansen.

Mer läsning

Annons