Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Musik - bara för killar?

Annons

Killar och musik alltså. Det är något speciellt med det förhållandet. Killar älskar bilar och sport och snygga tjejer och mammas köttbullar och lumparminnen, så länge de fanns, och musik.

Och musiken de älskar är Ulf Lundell, det gäller nästan alla av manligt kön från 23 till 67 år, Neil Young, gäller också nästan alla i nämnda åldersspann och dessutom internationellt precis som de goa gubbarna Bruce Springsteen, Rolling Stones, Bob Dylan, Eric Clapton och John Mayall And His Bluesbreakers. Typisk killmusik.

Sedan finns det undergrupper som gillar ZZ Top och andra som gillar Slipknot och somliga vågar till och med erkänna att de har en halv back funkjazz och sju Blood, Sweat & Tears hemma på vinden. (Michael Jackson och Chicago där-

emot är tjejmusik.)

Att diskutera musik med killar är litet som att vara den enda tjejen i klassen som har moped eller tjejen som är yngst av sju syskon varav alla är bröder och som också kan ALLA knep om hur man slåss, dricker mellanöl och rullar cigaretter: Man måste räkna med en viss förvåning. (Själv sålde jag elgitarrer, mikrofoner, trumstockar och kilovis med plektrum när jag inte spelade gitarr ett par år på sjuttiotalet. Förvåning var ordet!)

Killar vill ha sin musik ifred. Den rör upp sådana stora känslor hos dem att de bara kan tala om den med andra killar. De tror inte att vi tjejer förstår. Och de har rätt. Det gör vi inte heller. I alla fall inte jag. Jag kommer aldrig att inse ULs, NYs, BDs och aldrig, aldrig, aldrig JMs storhet.

Det händer ingenting med mig medan killarna ler inåtvänt, blir 20 år igen och hojtar, lyssna nu, lyssna på det där solot, det där ackordet, det där trumfillet. Lyssna!!!

Killarna i Toms Kitchen däremot är inte bara killar, de är musiker och socialarbetare också. De har förstått att det är publiken som har rätt. Alltid. De vill bokstavligen vara med och bygga upp människor och förgylla deras fester och utekvällar. Det är viktigare än egen stjärnstatus och drömmar om att bli Gävles Lundell. Eller Uffe som jag tror att de riktiga kännarna säger.

Mer läsning

Annons