Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Några rum, dörrar och EU

Debatt på Högskolan, om ”utveckling och bevarande”. Där ryms väl Strömvallen, så jag letade mig fram till aulan.

Annons

Den mer högröstade kulturredaktören, av stadens två, uttalade starkt missnöje med de underjordiska pissoarerna, bara det skäl att riva och bygga nytt. Det är också min mening, men något mer nedtonat. Jag brukar hålla mig.

Om läktaren, och byggnader med kulturella och historiska värden, några kloka reflektioner från Martin Åhrén, antikvarie på museet. Jag lyssnar gärna, utan att hålla med i allt. Carina Blank är så klok och Elisabeth Jonsson, chef för bygg och miljö, förnuftigt resonerande. Jag nickar instämmande.

Men för all del, hela panelen bidrog till en debatt om stadens offentliga rum; är det möjligt att förankra förändringar i en demokratisk process? Jo, det görs normalt i Gävle, även om den lilla gruppen bakom den kapitalistiska arenan låser om sig.

Men nån gång kommer väl ett slutligt förslag, betydligt bättre än det ganska klena som inledde debatten för något år sedan. Det tog bara några timmar, så hade hela hotellet vänts, krympts och själva fotbollsplanen flyttats en bra bit. En hel hall trollades bort. Det var kanske inte så förtroendeingivande.

Men om den giktna läktaren står jag fast, som gjuten: Riv och bygg ny arena med fina, kaklade avdelningar för det mest privata. Men bevara gärna så mycket som möjligt av den vackra muren.

Gefle Dagblads Sofia Guerrero träder fram ur anonymiteten och förklarar mig, cyklande, vilse i semantiken. Och jag läser hennes text ”som fan läser bibeln”. Det handlade om liberala GD och Sverigedemokraterna.

Jag går tillbaka till onsdagen: Fredrik Reinfeldt har ”klokt nog avböjt” skriver hon, att svara på den enkla frågan om regeringen är beredd att luta sig mot Sverigedemokraterna vid ett jämviktsläge efter valet 2010.

Reinfeldt, upprepar Guerrero, har ”varit klok som inte låst sig och Alliansen vid några löften i förväg”. Alltså allt öppet.

Sahlin har stängt dörren, men Guerrero lyfter fram ”oheliga allianser som nödvändiga” när ”makten står på spel”.

Om Sverigedemokraterna ansluter regerar högern vidare. Finns någon annan, alternativ tolkning?

Jag förenklar, för Guerreros skull: Håller GD dörren öppen för samarbete Alliansen-Jimmie Åkesson?

Och, inte så omöjligt, vad säger den lokala alliansen om Roger Hedlund? Om makten är inom räckhåll för den samlade högern alltså? Kallas han in som understöd om valet faller ut oavgjort?

Jag erinrar mig några tyngre liberala skribenter med förflutet på GD, är dom, som Guerrero (om jag tolkat henne rätt) redo för Hedlunds och Åkessons främlingsfientliga skaror? Hålls dörrar öppna?

Brev från läsekretsen, efter en text om Sverigedemokraterna. Signaturen ”Stefan” fattade pennan:

”En usel artikel skriven av Sveriges sämsta journalist = Kennet Lutti. Ge karn sparken och hitta någon som kan skriva utan skygglappar för öronen tack.”

Några krav jag formulerat, i åratal, har samlats ihop av president Obama; stopp för nya bosättningar, tvåstatslösning, slut med rasåtskillnadspolitiken, förhandlingar mellan jämställda, på allvar. Öppna Gaza. Jerusalem delad. En möjlig ny väg öppnar sig i Mellanöstern.

Jag flanerar längst Drottninggatan, från valet till ett nytt Europa ner till hela Europas mat. Inga danska grisar i sikte, men bastanta ostar och goda korvar med varierande innehåll. Jag köpte två, för en hundring.

Jag minns några stunder i Europaparlamenten, i Bryssel och Strasbourg; trötta parlamentariker lyssnar på nyfascister, högerextremister, brittiska nationalister, spanska separatister. Några utklädda, andra med flaggor och symboler för diverse friheter som EU vill ta ifrån dem. Betydande inslag av excentriker.

Det går inte att ta parlamenten på allvar, om det inte vore för Lissabonfördraget; det ger nationalstaten mindre makt och excentrikerna större. Jag får väl därför rösta, på någon ännu icke omvänd (eller anpassad) EU-kritiker. Men kräv inte entusiasm.

Först kläddes nakenbadet in, sedan förvandlades min fina skog till ett eländigt kalhygge och gågatan öppnades för bilar, senare skickades bandypojkarna till Sandviken (eller evigheten) och nu stängs poliskontoret. Snart har vi tröttnat på det här!

(Nytt kapitel i sanningssägande äldre herres samlade minnen. Del 3).

Mer läsning

Annons