Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nära utkastad, och ett nederlag

Interna problem och ett försmädligt nej från den egna gruppen fick mig att avgå som oppositionsråd, skriver Björn Frankson i den sista delen av minnen från kommunalpolitiken i Gävle.

Annons

En annan konflikt var ett försök av få mig utkastad.

Från två av varandra oberoende källor hade jag fått information om att en person, som vi nominerat till ett uppdrag i socialnämnden, skulle gå på socialbidrag och att detta inte var förenligt med ett sådant uppdrag.

Jag ringde därför upp personen och frågade honom om han hade socialbidrag. Svaret var nej och för min del var saken klar – han fick uppdraget.

Mitt handlande sågs av några aktiva moderater som en anledning till att jag var olämplig för mitt uppdrag – man ringer inte till folk och frågar om de går på socialbidrag och man sprider inte sådana uppgifter. Vid ett möte i frågan på partikansliet fick jag ordentligt på pälsen för detta.

Till saken hör att det var berörd person som själv i ett e-mail till en större grupp anklagat mig för frågan samtidigt som han meddelade att han gått på socialbidrag under två månader ett halvår tidigare.

Man krävde också att få veta vilka uppgiftslämnare jag åberopade. De namnen fick man inte. Mötet avslutades med att några personer lommade iväg efter det att jag fått kraftigt stöd från Anitha Jabin (juridiken) och Kenneth Bognesand (om olämpliga skriverier av en av mina vedersakare).

Det som, förutom tidigare nämnda, var starkt bidragande till mitt beslut att dra mig ur rollen som oppositionsråd var inte en konflikt utan ett nederlag. Jag hade lyckats ena de fyra borgerliga partierna om ett gemensamt förslag om skattesänkning.

Vi moderater skulle jämka oss neråt och övriga partier uppåt. Jag var mäkta stolt över detta då till och med ett parti, som inte tänkt föreslå någon skattesänkning alls, gick med på denna. Min grupp sa nej och jag upplevde naturligt nog att jag saknade förtroende.

Än en gång var jag för tidigt ute.

Sedan jag lämnade tjänste som oppositionsråd går samarbetet bra mellan allianspartierna. Någon skattesänkning har det heller aldrig varit fråga om trots att kommunens ekonomi är mycket bättre nu än tidigare.

I dag sitter jag kvar i fullmäktige och har kommit tillbaka till kommunstyrelsen. Uppdraget i bygg- och miljönämnden har jag också kvar. Jag är 70 år, en ålder som anses som hög i Sverige för en politiker.

I USA kandiderar en person för presidentämbetet trots att han är äldre än 70!

 

Björn Frankson

 

Mer läsning

Annons