Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Elvis" räddade showen

/

Markoolio tvingades under eftermiddagen lämna återbud till spelningen på Sommarkväll i Gävle.

Martin Stenmarck fick täcka upp som huvudartist med kort varsel.

Annons

Barnen blev kanske lite besvikna när de kom till Slottstorget igår. Men deras mammor blev nog glada. Markoolio hade under eftermiddagen tvingats lämna återbud till spelningen på Sommarkväll i Gävle. Martin Stenmarck fick täcka upp som huvudartist, med kortast tänkbara varsel.

Och när jag pratade med kompbandet så sent som i tisdags så sade att det värsta som kunde hända innan spelningen, näst efter att drabbas av sin egen död, var att huvudartisten skulle ställa in samma dag.

Så händer precis det.

Och Martin Stenmarck skämtar om att han förmodligen fick ta smällen för att hans namn stod direkt efter Markoolios i arrangörernas lista med mobilkontakter. Han var mitt i pannkaksstekningen när han insåg att han fick lägga om sina planer för kvällen. Han hade en show att rädda.

 

Så han är nästan övertänd när han springer upp på scenen och börjar på "Sista dansen". Svänger omkring med mikrofonstativet på Axl Rose-vis. Det är lite roligt att han kör den där bad boy-stilen till låtar som framför allt tycks handlar om livs- och relationsproblematik i villaförort.

 

Men allt det där är innan Elvislåten. För där brakar det loss på riktigt. Bandet håller introt under lång lång tid och Martin Stenmarck duperar publiken med mellansnack och juckar med höfterna. Inte en eller två gånger, han återkommer till det där juckandet hela tiden. Bygger mellansnacket runt det. Han börjar sjunga, avbryter sig och sedan går han av scenen. För att komma tillbaka till ännu mera jubel. Han tystar ner allihop. Sedan ber han folket som sitter på balkongerna runt Slottstorget att skrika. Och först när de gör det börjar han igen, till ännu mera jubel. Han juckar lite till, och sedan har vi den. Suspicious Minds.

 

Och inte ger han sig heller för att låten nu äntligen kommit igång. I bryggan går han ner i publiken, börjar prata med dem, får upp en kompaktkamera och plåtar hela bandet och hela publiken innan han lämnar tillbaka den och kommer in på versen igen. Han kommer till och med in på "Oh, when the saints" lite spontant innan låten är slut, och man tänker vem den här snubben som bara fortsätter att piska stämningen upp-upp-upp under en tjugo minuter lång rocklåt? Bruce Springsteen från Örebro? Men det är storartat. Och Elvis-peppet fortsätter med "Burning Love" innan jag blir tvungen att lämna Slottstorget för att skriva den här texten.

Ingen skulle kunnat tro att Martin Stenmarck och bandet slängde ihop den här showen på en eftermiddag.

Mer läsning

Annons