Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En julberättelse

/
  • Kul jul. ”En julberättelse” handlar om en familj som brakar samman under en julhelg fylld av slagsmål, otrohet och bekännelser.

En julberättelse
Regi: Arnaud Desplechin
Medverkande: Catherine Deneuve, Melvil Poupaud, Chiara Mastroianni med flera
Filmstaden, Gävle

Annons

Catherine Deneuve spelar den cancersjuka modern Junon som allt kretsar kring i det här familjedramat.

Hon och maken Abel (Jean-Paul Rousillion) bjuder in hela sin splittrade och konfliktfyllda familj till att fira jul med dem. Det blir den första julen på länge som familjen är samlad, och för Junon kanske även den sista. Hon är nämligen döende men har en smal chans att överleva om hon kan få en benmärgstransplantation av någon nära släkting med rätt blodgrupp.
Men det blir ingen drömjul a`la Disney. Den här familjen bär på konflikter som är större och djupare än de flesta andra. Den största av dem alla är mellan dottern Elizabeth, spelad av Anne Consigny och hennes bror Henri (Mathieu Amalric).
Hon har för länge sedan hjälpt honom, han som är familjens svarta får, ur en ekonomisk knipa. Hennes enda krav var då att aldrig mer behöva träffa honom i hela sitt liv.
När de nu, sex år senare, ändå möts blir det inte ett kärt återseende. Pappa Abel är den som förtvivlat försöker medla och se till att alla mår bra medan Catherine Deneuve gör en underbar insats som den svalt överlägsna mamma Junon.
Hon visar sig bära på flera hemligheter och är inte den som drar sig för att säga vad hon tycker och tänker, även att säga till sin egen son att hon inte tycker om honom.
Det som gör ”En julberättelse” så bra är de många komplexa och mångbottnade relationer som familjen består av. Den präglas av en ömsom befriande, ömsom dräpande öppenhet med känslor. Någon gång går det så långt som till handgripligt slagsmål.
I brist på andra jämförelser skulle man kunna kalla ”En julberättelse” för en fransk ”The Royal Tennenbaums”, för den är faktiskt rolig också.
Men där Wes Anderson mest skrapade på ytan lyckas Arnaud Desplechin beröra på djupet. Till det har han god hjälp av sin fantastiska ensemble av skådespelare. Trots att filmen är mer än två och en halv timme lång känner man sig på något sätt inte mätt efteråt.
Det är både ett problem och en fördel. Flera frågor återstår att grubbla på.
Gävlebor, ni gör inget misstag om ni ser ”En julberättelse”. På premiären satt tre personer i biosalongen.

Mer läsning

Annons