Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett slags stillsam "Masjävlar"

/

Still walking



Filmstaden, Gävle



Regi: Hirokazu Kore-eda.



Medverkande: Hiroshi Abe, Yui Natsukawa m fl

Annons

En familj träffas för att vara tillsammans på årsdagen av den äldsta sonens död. Den vitala modern, den sure fadern, dottern som har gift sig med en strulpelle och den nu äldste sonen, som motvilligt kommer hem med sin nya fru och hennes son från ett tidigare äktenskap.

I det vackra huset, på en höjd med havet nedanför, ägnar de dagen åt att äta, konversera och dra upp gamla minnen, ständigt med en underström av dolda betydelser. Allt berättas i en långsam ström med bilder, där kameran ofta drömmande ligger kvar med en bild när skeendet har gått vidare.

Frågorna är många. Vad hände med den döda sonen? Vad bottnar fadern och den ännu levande sonens frostiga relation i? Hur ser de på hans nya fru? Varför får inte styvsonen en pyjamas?

Om det här hade varit en svensk film, istället för en japansk, hade familjedramat börjat på samma sätt, med artiga leenden över kaffet, men sedan utvecklats till skrik senare under kvällen till suparna. I "Still walking" förblir allt outtalat.

Långt in i filmen irriterar jag mig på det sävliga tempot måste jag erkänna, och knappa två timmar är för långt, men när tiden går och människorna i filmen blir fylligare, har den en sugande kraft.

Sparsmakad låter som en beskrivning av en inredning i Sköna Hem 2001, men jag hittar inget annat ord för "Still walking", som är ett slags stillsam "Masjävlar" - en kontemplation över hur svåra mänskliga relationer kan vara, mellan makar, mellan syskon, mellan föräldrar och barn.

"Still walking" kan vara det mest intrikata som du ser på bio i Gävle i år.

Mer läsning

Annons