Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fullt upp för Gävles nya stjärnskott

/
  • i hultsfred. Poeten Oskar Hanska från Gävle är i Hultsfred och uppträder. Och det är knappast den enda festivalen där man kan höra honom framföra sina dikter i sommar.

Som dubbel svensk mästare i Poetry Slam far Oskar Hanska runt på festivaler och uppträder hela sommaren. På gång hinner träffa honom under en kort mellanlandning i hemstaden.

Annons

Förrförra veckan Peace and love. Förra Arvika. Just nu: Hultsfred. Sedan ytterligare festivaler genom hela sommaren.

Som nybliven dubbel svensk mästare i Poetry Slam är Oskar Hanska efterfrågad på festivalscenerna, och hans sommar liknar mest av allt en Sverigeturné. Men just när vi träffar honom är han hemma i stan under ett par korta dagar.

Han klagar över att han egentligen borde vara hemma och klippa film, han har åtta–nio timmar från Peace and love som han har tänkt redigera ihop. Men vi tycker att Oscar borde ha gjort sig förtjänt av en timmes semester, så vi släpar ner honom till Stadsparken i Gävle.

Och Oskar Hanska börjar förklara hur han kom in på Poetry Slam från första början. Det var på en sen nattföreställning med massor av slampoeter på Hultsfredsfestivalen 2003 som resan började.

– Jag tänkte: ”Det är ju det här som jag borde göra med mina texter”, säger Oskar.

Ett och ett halvt år senare ställde han upp i en liten slamtävling i Gävle, och vann. Sporrad av det anmälde han sig till de två största slamtävlingarna i Sverige, Svenska mästerskapen och Borås Open. Det gick också riktigt bra, säger Oskar, i Borås kom han till och med på pallplats.

– Jag var förvånad. Jag blir alltid förvånad när det går bra för mig i tävlingar.

Vilket inte hindrade Oskar från att fortsätta slammandet. Nu började han också göra uppträdanden utanför tävlingarna. Det blev mer och mer. 2007 gjorde han i snitt ett gig i veckan. Här någonstans hände också något som gjorde att Oskar drastiskt ändrade stil på scenen. Oskar upptäckte den amerikanske slampoeten Buddy Wakefield.

– Det var min kompis Navid Modiri som mer eller mindre tryckte upp honom i ansiktet på mig, och jag kände bara: ”Vänta, det här måste jag prova!”

Tidigare hade Oskar kört en hiphopinfluerad scenstil med mycket rim, mycket rytmik och en ganska aggressiv framtoning. Nu bytte han till mer klassiskt berättande, och lade mycket större vikt vid dramaturgiska käpphästar som miljö- och karaktärsteckning.

Han hittade sin stil. Och tävlingarna började gå ännu bättre. Men vid det här laget hade Oskar nästan slutat bry sig om hur det gick.

– Det är konstigt, när jag slutade bry mig om placeringar så började det genast gå markant bättre.

2008 kom han tvåa i två grenar i SM, dels individuellt, där man ställer upp med ett färdigkomponerat material, dels ”improesi”, där man improviserar fram en dikt utifrån vissa ord som kommer upp ett i taget på en skärm medan man står där med mikrofonen.

Och i år gick han som sagt hela vägen och kom etta i båda grenarna.

– Det var skönt att visa att dubbelandraplatsen från förra året inte var någon slump. Fast egentligen spelar inte placeringarna så jättestor roll. Jag vill bara fortsätta att beröra, med ord.

Och det gör han, på flera sätt. Dels genom en planerad diktsamling, ”Hord”, som ska följa upp den redan utgivna ”Det här kommer att bli vår död”, och ha vissa Gävlekopplingar.

Dels genom ett filmmanus, en magisk-realistisk historia som ska utspela sig i Bomhus.

Dessutom har han workshops ute på skolor där han försöker få eleverna att försöka glömma ”varenda tråkig svenskaregel de blivit matade med sedan de var barn” och börja skriva kreativt. ”För alla behöver skriva mer”, som han säger.

– Jag skulle inte säga att man mår bättre, man sitter inte alltid med ett leende i slutändan. Men man . Vare sig man skriver ut ett skönt jävla gråt eller ett stort skratt så man efteråt. På ett sätt som är positivt i längden.

Stefan Westrin

Mer läsning

Annons