Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Äntligen är den här

/
  • Lång väg. Anna Frank tackade nej till ett skivkontrakt, vann radions musikpris och nu är hennes debutskiva
  • Lång väg. Anna Frank tackade nej till ett skivkontrakt, vann radions musikpris och nu är hennes debuttskiva
  • Klar till slut. Anna Franks debutalbum
  • Lång väg. Anna Frank tackade nej till ett skivkontrakt, vann radions musikpris och nu är hennes debuttskiva

Det har tagit tid. Lång tid.
Men nu finns Anna Franks debutalbum "Harriets' grief" och i morgon firas det med släppfest på Spegeln i Gävle. På Gång passade på att fika med Anna Frank mitt i allt-ska-fixas-stressen.

Annons

Det börjar med ett stilla plingande. Sen växer ljudet. Musik som för tankarna till "storslagna landskap och små små vardagsrum", som På Gångs recensent uttryckte det i sin recension av Anna Franks "Harriets' grief" som släpptes för några dagar sen och som i morgon firas med en släppfest på Spegeln i Gävle.

– Det är både akustiska och elektroniska instrument. Och så bakgrundsljud. Ambience. Folktronica. Det är en jäkligt bra beskrivning. Jag har medvetet försökt att frångå mallar, att göa det, inte fulare för det är fel ord, men att föra in lite oljud. Inte göra det för snyggt och polerat.

Anna Frank sitter på Kafé Lido i Gävle och låter orden rinna på när hon ska beskriva hur debutskivan låter.

– Texterna är ju också otroligt viktiga. Jag har lagt ner mycket tid på dem. Och det handlar ju om det som namnet antyder. Sorg. Längtan efter tröst. Saknad. Det är ganska mycket sorg men det finns också hopp.

Det har tagit ett tag, år faktiskt, för skivan att bli till. Och vägen fram till det färdiga resultatet har inte varit helt spikrak heller.

– Jag har egentligen inte hållit på så mycket med musik. Jag har tyckt om musik, men inte spelat. Så var jag i USA när jag var 19 år och där upptäckte jag Tori Amos. Det är lite så före-efter, faktiskt. Då väcktes tanken på att jag skulle kunna sjunga själv och jag köpte ett piano och sen en gittarr och satt och spelade in mig själv på bandspelare.

Då fanns inte tanken på att hon skulle göra nåt mer av det. Hon gjorde det för sin egen skull. Först efter flera år gjorde hon sin första spelning inför publik.

Och så hörde ett skivbolag i Göteborg av sig.

– Vi åkte ner dit och spelade in ett par låtar och sen åkte vi därifrån och de mixade dem. Och det kändes inte alls bra.

Så hon gjorde det där som man anar att det krävs ett visst mod för att göra. Hon sa upp kontraktet.

Sen gick hon och vann den allra första omgången av Radio Gävleborgs musikpris. Fick en spelning på Cityfestens stora scen och 10 000 kronor i prispengar.

– Jag hade låtar till en skiva. Och om jag gör nånting själv så har jag total kontroll.

Så då gjorde hon det. Tog hjälp av människor hon litade på, spelade in i Ove Anderssons studio (han är skivans producent) och fick lite mer studiovana.

– Det var en jobbig process, men rolig också. Jag har lärt mig så himla mycket.

Hon tittar på skivan, det färdiga resultatet som igger där på kafébordet och räknar efter.

– Fem låtar har jag spelat in helt själv.

Då har hon kunnat grotta ner sig i varenda litet ljud, har kunnat hålla på timme efter timme utan att behöva trötta ut nån annan.

– Det är det senaste man gjort som man är mest nöjd med, säger hon med ett leende.

Men nu ligger den färdiga skivan där, som sagt. Med ett omslag gjort av en myspacekontakt i Tyskland vars illustrationer Anna Frank sett och tyckt mycket om. En annan myspacekontakt är Spencer Cobrin som spelade med Morrisey på 90-talet.

– Det är han och några till som samlar ihop såna de gillar och försöker få in deras musik på tv och film. Och han hittade mig på nätet i oktober, november nångång och sen dess har vi haft mejlkontakt.

Hon får det att låta som en kul grej mest, men säger samtidigt att hon verkligen skulle vilja göra musik till film.

Men det får bli sen. Nu sitter hon med 1000 ex av "Harriets' grief" utgivna på det egna bolaget Magpie hollow ("kolla, jag har gjort den här själv", säger hon och pekar på bolagsloggans lilla fågel) och ett gäng spelningar egenhändigt inbokade, i Sverige och i Berlin (ihop med Gävlebandet Baron Bane) och i Basel av alla ställen. I morgon på Spegeln blir det med gästartister, bland annat Anna Dager som gjort stråkarrangemangen och spelar cello på skivan.

Och ja, alla som vill är välkomna.

Mer läsning

Annons