Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Beardfish var katten bland hermelinerna

/

Jag vet inte längre vad jag ska skriva om Beardfish utan att upprepa mig. Platsen för releasen av nya albumet ”Destined Solitaire” är Rånocksfestivalen.

Annons

 En publik som kommit för att mestadels se alla bluesrockband får en dos progressiv rock serverad i den ljumma sommarkvällen.

Rickard Sjöblom med mannar är en väloljad teknisk enhet. De är trygga, de är överraskande, en mix av brittisk Beatrice Potter med ett tyskt bröderna Grimm-mörker. Instrumentala keyboardpartier är en cirkus syratrippande trapetsartist med kalejdoskåpögon, halsbrytande vågat.

När Sjöblom lämnar keyboarden och hänger på sig elgitarren är det en regnbågsfärgad ångvält, tungt groovig proggmetal när den är som bäst. Men Beardfishs gig framför de smockade borden där bluesälskare pimplar öl är så mycket mer än Sjöblom.

David Zachrisson gör smakfulla tvåstämmiga solon på gitarren och han spelar med enorm dynamik. Rob Hansen på bas och Magnus Östgren på trummor är en rytmsektion som både går som ett urverk och far ut i utflykter i skumma taktarter utan att nånsin förlora fokus.

Ja, i kväll är Beardfish katten bland hermelimerna på Rånock, Gävles mest tekniskt begåvade kvartett som redan lagt delar av Europa under sina fötter.

I höst är det dags att klä de där fötterna i varma skor då Moskva får ta del av Gävles bästa progressiva band.

Mer läsning

Annons