Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dragomir bäst i de rumänska sångerna

/

Annons

skogsgud Pan var inte så schysst. Han förföljde nymfen Syrinx, som inte alls var intresserad av Pans kärlek, och hon förvandlade sig själv till vass för att undkomma. Det skulle hon inte gjort, Pan täljde sig en flöjt av vassen och panflöjten var född. Grekerna verkar inte ha varit så glada i flöjten, utan landsförvisade den till Rumänien där den blev nationalinstrument. Så kan det gå.

Få instrument är så kontroversiella som panflöjten. Hos vissa framkallar den illamåenden, hos andra en känsla av inre lugn. När Simon & Garfunkel gjorde den rumsren med ”El condor pasa” accepterades flöjten i popvärlden, och vissa coola nutidsartister som electrokombon Goldfrapp har använt sig av panflöjt.

Alltså måste fenomenet panflöjtsschism ligga på ett annat plan. Vilket för oss till Gasklockorna och Dana Dragomir. Vissa tål inte Rumäniens största kvinnliga stjärna på panflöjtshimlen. Andra tycker hennes tolkningar är bländande vackra. Men faktum är att den enkelradiga rumänska flöjten är som en Rolls Royce mot den dubbelradiga latinska som kan liknas vid en begagnad automatväxlad Saab.

Dragomir spelar på Gasklockorna är en uppvisning i själfull, gladlynt teknikakrobatik. Det är lika intensivt som ”Humlans flykt”. Det är bara Dragomir och Mathias Hellberg på piano, och det låter bra. Där rumänsk folkmusik är sprittande energisk så är den svenska folkmusiken hon spelar vemodig, tung och sorgsen. Det blir starkare applåder efter de rumänska sångerna än de svenska. Problemet med framförandet av en del av de svenska visorna som Taubes ”Fragancia” eller ”Visa för vindens ängar” är att det blir väldigt new ageflummigt. Programmerade trummor och synthmattor av typen heltäckningsmatta med drunkningsrisk förstör och decimerar Dragomirs ekvilibrism. Och Ennio Morricones tema till ”Den gode, den onde och den fule” är i sådan total avsaknad av originalets karghet att de tre fienderna i westernklassikern skulle uppsökt Pan i den grekiska skogen och hängt honom i närmsta pinje.

hade jag hellre sett en hel konsert med rumänska folksånger och ingen new agemuzak.

Och hade nymfen Syrinx förvandlat sig till en sten istället för vass hade jag inte behövt ha de här tankarna.

Mer läsning

Annons