Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gemytlig inramning - utan överraskningar

/

Ulf Stureseon Joe Hill-gården 24 juni

Annons


 Att befinna sig på Joe Hill-gården i kväll känns inte som att vara i Gamla Gefle utan snarare som att vara på semester i en sydsvensk stad. Bersån, solen, kaffet och Ulf Sturesons akustiska gitarr bidrar alla till detta, men en självklar motpol finns i och med Sturesons hälsingeidylliska kompositioner. De flesta av dessa är finstämda historier och till en början känns allt självklart – lyssnar du noga kan du höra knaster i gruset, fågelsång, barn och till och med en och annan som sjunger med. Men sedan händer någonting.

På något sätt känns det för allmänt. ”Vädret här är bra”, sjunger Stureson och det känns först lika trovärdigt som allt annat han sjunger för att sedan bli det enda egentligt sanna under hela kvällen. Någon slags tydlighet saknas i vad han vill ha sagt. Visst har han förmågan att skildra relationer, kärleks- och spritförhållanden, men sångerna omsluter aldrig oss på det sätt som ibland kan förekomma inom denna stil.

Kanske är jag för oinvigd, för ung eller för distraherad av den i övrigt fantastiska aftonen med sin gemytliga inramning. Det kan nämligen inte sägas nog med gånger hur härligt det är att vara på Joe Hill-gården i kväll. Arrangörerna borde kunna se framemot fler lyckade kvällar denna sommar. Scenen är så vacker att det inte kan misslyckas.

Misslyckas gör det inte i kväll heller, Stureson är riktigt mysig när han nynnar utanför mikrofonen, struntar i att kliva av scenen och spelar massvis med extranummer. Lagom till läggdags för de allra yngsta i publiken spelar han en godnattsång. Allt går väldigt lugnt till. Och de där riktigt explosiva överraskningarna saknas tyvärr.

Mer läsning

Annons