Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Norrman Basement Band på CC-puben

/
  • Imponerade. Sångaren i Isobel & November, Per-Erik Söderberg,  ser ut som en Vietnamdesertör i sitt yviga skägg och med sitt gröna bandana till sin skogshuggarskjorta.Foto: Sigrid Ejemar

Folk kommer inte in på premiären av nya Klubb Tupelo, det är knökfullt. Att ta sig från entrén till toaletterna i andra änden av lokalen innebär att kryssa sig fram mellan ölglasförsedda musikdiggare utan att försöka bli spilld på. Ja, det är sardinvarianten av rockkväll, fullsatt, varmt, svettigt och högljutt. Precis som det ska vara på en riktig rockklubb.

Annons

Första bandet ut är turnéaktuella. Jag har aldrig sett en så kaotisk, men ändå lyckad, lokal spelning. Basisten Jesper Westlund har glapp i kablarna, tappar axelbandet och lyckas med bedriften att spela av tjockaste strängen på basen.

Det har jag inte upplevt sedan 1994 med K Östling. Ändå ler han stort och diggar hårt hela giget. Frontmannen Pontus Söderberg tappar också axelbandet en gång, men räddas av The Deer Tracks-David i publiken som krånglar tillbaks axelbandet.

Men scenstrul biter inte på NBB, Pontus får publiken att klappa i takt och sjunga med i refränger som ”Side by side”. Musiken är en schysst blandning av riffig garagerock, delaypsykedelika och poprefränger som klistrar fast. De påminner en hel del om Brian Jonestown Massacre, med egen tamburinist och allt, men skillnaden är att NBB har de där starka refrängerna som publiken kan sjunga med i.

Efter en hel del gammal Neil Young från DJ-båset i pausen är det då dags för Innan de kliver på funderar jag på om de kan matcha NBB:s kanongig.

Jodå, deras Calexico på anabola distortionsteroider parat med monotont Songs: Ohia-mässande glöder som en majbrasa. Jimmy Jönssons driviga pukkomp på trummorna får folk att dansa framför scenen. Sångaren Per-Erik Söderberg har grön bandana till sin skogshuggarskjorta och ser ut som en Vietnamdesertör i sitt yviga skägg. Ibland kan jag sakna refränger i I&N:s musik, men intensiteten och Perkas febriga predikande gör att bandet har en alldeles egen nisch i Gävles musikliv.

Tyvärr dröjer det två månader innan Klubb Tupelo slår upp portarna igen. Vi får se vilka två band som förgyller den kvällen och hoppas på lika mycket folk. Och personligen tycker jag det är härligt att Gävle nu fått tre rockklubbar; Å-krogen, Wasteland och Klubb Tupelo, där det verkligen känns äkta, svettig rockklubb in på småtimmarna.

Erik Süss

Mer läsning

Annons