Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

P-Floyd är bra, Pink Floyd suger

/
  • tråkig musik. Pink Floyds kopior är bra, de är skickliga musiker. Problemet är att de har valt att hylla ett av världens tråkigaste band, tycker Arbetatarbladets recensent.Foto: Robert Johansson

Annons

Om Pink Floyd var sex, skulle det inte vara sex mellan två människor, inte heller en trekant. Musiken har en väldigt, hur ska man säga, solitär kvalitet.

Jag kom till P-Floyds spelning med en neutral attityd till Pink Floyd, som de förra hyllar genom att spela deras låtar. När jag gick därifrån var det med en mild avsky för originalbandets förmåga att skriva mördande tråkiga låtar, vilket komplicerar jobbet att skriva en recension av kopiorna.

För ni förstår, kopiorna är bra, de är skickliga musiker. Problemet är att de har valt att hylla ett av – inser jag nu – världens tråkigaste band.

Jag förstår inte hur jag har lyckats leva i 28 år utan att ha förstått det. Självklart har jag kännedom om Pink Floyd, men jag tror att det har varit i för små doser, och att de här två knappa timmarna med P-Floyd utlöste allergin, så att säga.

P-Floyd är inget vanligt coverband som klämmer ur sig partyhits på Heartbreak Hotel. Nej, P-Floyd är ett coverband med ambitioner, som spelar för tusentals personer när de ställer sig på Dalhallas scen.

Man kan tycka vad man vill om tributeband, men när jag ser P-Floyd blir det tydligt att de har en funktion, banden som hyllar riktigt bra, att vara substitut för fansen när den riktiga varan har sinat. Jag läste en åsikt om bandet som jämförde med Mozart, om att det egentligen är samma sak, detta att spela ”covers” på stora musikaliska verk. Kanske är det en haltande jämförelse, men det finns en poäng där.

Pink Floyd, arenarockens pionjärer, var kända för sina ljusshower. Så även P-Floyd. Men inte på Marinfestivalen. Jag pratar med ett fan, som tidigare bara har sett dem spela inomhus, på egen scen, och han intygar att scenshowen då är mycket bättre. På Media Markt-scenen finns inte den effektfullhet som krävs, även om det gula ljuset mot spöregnet ger en skön inramning.

Så, sammanfattningsvis: P-Floyd är bra, Pink Floyd suger. Men originalet kladdar oundvikligen ner kopian. Sedan hjälpte inte vädret till; det finns roligare lördagskvällar än två timmars ljudonani i ett ständigt regn.

Mer läsning

Annons