Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sträck på sig, Sandviken!

/
  • Förebild.  Violinisten Per Enoksson som spelade på invigningskonserten är också lärare i de Master classes som hålls i anslutning till Kammarmusikfestivalen.
  • Kungar på Drottningen. Tobias Carron och Mats Widlund och Sandvikens Kammarmusikfestival.

Vad det är härligt att konstatera att det blev en festival i år också! Efter förra årets nedslående besked om minskade bidrag från kommunen, var det ju ofrånkomligt att funderingarna dök upp om festivalens vara eller icke vara.

Annons

 

Men kärntruppen fortsatte sitt arbete som om inget hänt, och nu är vi här. Med en ny fräsch festival som visar samma – om inte ännu högre – kvalitet som tidigare. Och, måste man säga, vilka synska konstnärliga ledare som bokade in Malena Ernman långt innan Melodifestivalen. En lyckträff som verkligen heter duga. Inte undra på att kavalkaden är utsåld sedan länge.

Efter att Gävle konserthus egen Beryl Lunder invigningstalat om bland annat vad Sandviken betytt för henne inleddes onsdagens konsert traditionsenligt med att festivalens konstnärliga ledare Tobias Carron och Mats Widlund tillsammans med Per Enoksson spelade Boruslav Martinus ”Madrigalsonat”. En porlande och sprittande rivstart som inte verkade speciellt madrigallik mer än i början och slutet av andra satsen.

Ett positivt inslag i år är att man satsat på ungdom när det gäller färdiga konstellationer.

Navarra String Quartet bildades 2002 och framförde Ravels ”Stråkkvartett”. Dynamiken och samspelet var perfekt, och verkets olika teman framgick med all tydlighet.

Arctia Piano Trio bildades 2006 och spelade Mendelssohns ”Pianotrio i d-moll”. Tre ord räcker för att beskriva deras framförande: intensivt och passionerat. Båda dessa grupper gjorde stor succé hos publiken – och hos mig.

Island bidrog med två intressanta bekantskaper, kompositören Jon Thórarinsson och klarinettisten Hermann Stefánsson. Att Thórarinsson studerat för Hindemith märktes i hans ”Sonat för klarinett och piano”, spännande framfört av Stefánsson och Ann-Sofi Klingberg.

Den som dock fick kvällens längsta och kraftigaste applåd var pianisten Vladimir Ovchinnikov. Inte alls lik den explosive Bogino som var här förra året, men ack vilken underbar musiker. Vilken stuns i fingrarna. Beethoven måste jubla i sin himmel åt denna tolkning av hans ”Eroica-variationer”.

Beryl Lunder nämnde ordet stolthet som kännetecken för Sandviken. Det ska man verkligen känna för detta års Kammarmusikfestival. n

Mer läsning

Annons