Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vitala överraskningar räddar medioker julshow

/
  • Föredettingen Paul Young lyckades inte skapa så mycket julstämning, men några överraskande låtval räddade hjälpligt showen.

Julkonserter kan kännas smått olustiga ibland. De verkar utgöra något slags sista artistisk utpost innan karriären läggs på hyllan och ansiktet lånas ut till en anonym hjälporganisation.

Annons

Tacksamt nog så undviker Paul Young denna form av artistiskt självmord genom att utesluta allt vad julsånger heter. Istället får publiken behagligt dyka ner i minnenas arkiv till låtar som ”Come Back and Stay”, ”Everytime You Go Away” och ”Senza Una Donna”. Men även om stillsamma ballader tycks gå hand i hand med Paul Young, så är han inte rädd för att ge sig i kast med andra genres och stilar.

Kvällens mest otippade och tillika märkliga låtval är covern på postpunkarna Joy Divisions låt ”Love Will Tear Us Apart”.

Visst, Ian Curtis ligger antagligen och vrider sig i sin grav, men på något märkligt sätt lyckas Paul Young med konststycket att inte massakrera den. Däremot blir det värre när han försöker sig på Prince massiva funkbomb ”Kiss”, då det låter som vilket sömnigt konferensgig som helst – det saknas både röst, rytm och känsla.

Nej, kvällens bästa inslag är när han kör en Paul Anka, det vill säga, tar en klassiker och gör en cover av den i storbandsbetonad swing. Gloria Jones grymma soulrökare ”Tainted Love” får nytt liv, liksom kvällens framträdande.

Detta är också ett exempel på vad det är som gör att Paul Young fortfarande håller sig flytande som liveartist. Visst, hans hits kan räknas på en hand, men han lyckas få ihop en helt ok konsertupplevelse genom att blanda in några vitala överraskningar.

Michael Norin

Mer läsning

Annons