Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Teresa Fabik vågar vara vanlig

/
  • Filmaktuell. Teresa Fabik, 33, slog igenom stort med ”Hip hip hora” från 2004. ”Prinsessa” är hennes andra film.Foto: Henrik Montgomery/Scanpix
  • Premiär i dag. Zandra Andersson spelar skådespelerska med stjärndrömmar i Teresa Fabiks ”Prinsessa”.

Regissören Teresa Fabik sticker ut i den svenska nutidsfilmen.

Bland annat för att hon inte skäms för att vilja underhålla.

– Jag vill göra filmer som vanliga människor blir berörda av, säger hon.

Annons

Teresa Fabiks ”Prinsessa”, med biopremiär i dag, fredag, handlar om den kraftfullt överviktiga Maja (Zandra Andersson) som drömmer om att bli skådespelare. I stället hamnar hon i klorna på en dokumentärfilmare som utnyttjar henne för att själv slå igenom.

Med det utkastet hade Teresa Fabik två vägar att gå. Hon hade kunnat göra ett kolsvart drama. I stället gjorde hon en komedi. Med allvarlig underton, visst, men ändå en omisskännlig måbrafilm.

– Jag var aldrig inne på att gå den andra vägen. Det är inte min grej att göra svarta filmer. Jag gillar inte att titta på dem heller, om det inte finns humor i dem, säger Teresa Fabik, 33.

På samma sätt var det med hennes första film, ”Hip hip hora”: allvarligt ämne, glad underton.

– Jag vill göra filmer som vanliga människor blir berörda av. Jag har inget emot ”smalare” svensk film och respekterar dem som håller på med det. Men det behöver inte finnas en motsättning mellan kommersialism och kvalitet; om något är riktigt bra blir det också kommersiellt. Samtidigt som det finns mycket dåligt som är kommersiellt.

När Teresa Fabik ska räkna upp sina favoritfilmer visar hon sig också ha en bredare smak än många kollegor. Hon nämner varken Haneke eller tjeckiska 60-talsvågen utan titlar som ”Nyckeln till frihet” och ”Strictly ballroom”.

– Och (animerade pingvinfilmen) ”Happy feet”! Jag älskar den. När folk frågar om min filmsmak vill jag inte säga svåra titlar för att vara speciell. Jag är inte mycket för prettofilmer.

– Jag är nog mer inspirerad av Hollywood än många andra. Jag är inte rädd för att överdriva, ta i så jag spricker. Andra regissörer verkar vilja vara mer halvcoola och nedtonade.

– Oscar, absolut. Om jag fick en Guldpalm skulle jag förstås bli jätteglad, men palmen känns lite smalare, som att man gjort filmen för kritiker och branschfolk, klubben för inbördes beundran.

Mer läsning

Annons