Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu kan fulaste trädgården i Gävle bli den finaste

/
  • ”VI HINNER”. Paret Maria Bjerkheden och Tony Silverloo, som vann första pris i trädgårdstävlingen de deltog i förra året om Gävles fulaste trädgård, tar segern med ro. Trots att priset har ett värde av 14 000 kronor och skulle ge dem en arkitektritad drömträdgård. ”Vi hinner när vi hinner .”, säger de, och menar att deras hästar, hundar, barn och jobb går före.
  • ÖDET. Slumpen gav Maria Bjerkheden först huset och sen sambon Tony Silverloo. Och kanske en drömträdgård?

Annons

saknar allt en trädgård förväntas innehålla, men har ändå vunnit första pris åt sina ägare Maria Bjerkheden och Tony Silverloo.

– En trädgårdsmässa efterlyste Gävles fulaste trädgård, berättar Maria, som kände sig träffad, fotograferade och lämnade in sitt bidrag.

– Jag tog bilderna då trädgården var som fulast, när allt var lera och dött.

Häromdan kom priset med posten. Ett arkitektritat förslag – värt 14 000 kronor – på hur Marias och Tonys trädgård skulle kunna uppfylla deras dröm om en oas med växthus, kryddträdgård, odlingar och gräsmatta för människor, djur, vila och umgänge.

över Näringen har sett den, Gävles fulaste trädgård, eller hästarna i hagen intill eller köpt sin hund där, hos Maine.

Maines hundgård används fortfarande som hundgård, dock inte för uppfödning utan för Marias hunddagis och Villa solgårdens djurpensionat.

till Maines gamla ägor och hus var en slump. Liksom det mycket annat i Marias liv.

– Jag var ute och gick en kväll 1998 och tänkte, där skulle jag vilja bo – och upptäckte att huset var till salu!

Och naturligtvis hade slumpen sett till att husets ägare var en ordningsvaktkollega till Maria.

Att Maria blev ordningsvakt är också en slump. Hon skulle ha blivit polis, men klarade inte syntestet och blev i stället vakt av ordning.

Att Maines hundliv fick en fortsättning är förstås även det – en slump.

– Polisen ringde en kväll och frågade om jag kunde ta emot en hund, eftersom de visste jag hade hundburar.

När Maria köpte huset hade hon tänkt hyra ut hundgården med burar och köpa hästar som fritidsintresse. Men till slut hade så många hundar fått en tillfällig bostad hos Maria att hon startade Villa solgårdens hunddagis och djurpensionat – med inhysning av även hästar.

Så var det dags för nästa slump: Tony.

Maria med snickerier för fyra år sen övergick plötsligt deras gamla vänskap i kärlek, och de blev ett par.

Maria är också nämndeman och fritidspolitiker, för moderaterna, och sitter i bygg- och miljönämnden. Nåt hon fått nytta av som husägare.

– Jag vet precis vilka material och färger vi ska använda för att husen och marken ska klara klimatförändringarna. Som kommer mycket snabbare än folk tror.

Däremot vet hon inte hur familjen ska klara trädgårdens ”klocka”.

– Tiden räcker inte till för att anlägga trädgården i ett svep. Drömscenariot vore att nån trädgårdsfirma ville göra i ordning den som visningsträdgård.

Mer läsning

Annons