Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu ser Ulf bättre än han någonsin gjort

/
  • SAMKLANG. Här, i Östveda vid Dalälven i Hedesunda, lever Ulf Walldén sin ”tredje ålder” – i dag utan glasögon, och i än större samklang med naturen.
  • OPERATION NÄSTA. Memiraklinikens ögonkirurg Anders Granberg, till höger, tar sig en sista ”titt” inför Ulf Walldéns ögonoperation.
  • FRÅN SYNFEL TILL PERFEKTION. Om ett par timmar kommer Ulf Walldén att ha förutsättningar för en syn han aldrig haft, eftersom han föddes med ett handikappande synfel.
  • OPTIMALT. Då var mars, nu är september och Ulf Walldéns ögonoperation är framme i slutfasen av sin ”mognad”. Bättre har han aldrig tidigare sett, och bättre än så här blir det inte. Ty operationsresultatet håller livet ut!

Under den sterila dukens fönster syns Ulf Walldéns högra öga, redo för linsbyte.
Om ungefär en halvtimme har han fått nya konstgjorda linser.
Inom en timme börjar hans syn att komma tillbaka.
Och inom ett halvår kommer han att se med en skärpa han aldrig, på grund av ett medfött synfel.

Annons

Det är operationsdag på Memirakliniken i Gävle. Här görs synkorrigeringar av närsynthet, översynthet, astigmatism och åldersrelaterade synförändringar med hjälp av laserkirurgi.
Ingreppet Ulf strax kommer att genomgå är en permanent synförbättring som heter RLE, och som innebär byte av ögats naturliga lins mot en konstgjord.
Ulf är 61, jägare och friluftsmänniska, han vistas dagligen i skog, mark och sjö, och har tröttnat på kontaktlinser och immiga glasögon.
– Jag har väntat på att RLE-tekniken skulle komma till Gävle, förklarade Ulf sitt beslut att låta operera sig, i väntrummet under tiden som de pupillvidgande dropparna skulle verka.
Nu ligger han, lokalbedövad och vaken, i en operationsstol.
För att få ett optimalt läge på operationsområdet ber ögonkirurgen Anders Granberg från Uppsala Ulf att sänka blicken.
– Det är väldigt vackert därinne, säger Anders när han närmar sig ”mikroskopögonen”, och erbjuder mig att följa arbetet i apparatens ”tvillingmikroskop”.
Bilden är tredimensionell och Ulfs pupill ser ut som en måne av guld. Millimeter ifrån mitt öga skimrar Ulfs iris i sitt vita universum, och tar utan minsta skälvning emot Anders instrument.


Anders gör ett snitt i hornhinnan – genom vilket hela ingreppet sker. Tillför vätska. För genom snittet in en ultraljudssändare i linsen, och frågar Ulf hur han har det. Jodå, han har det bra där under operationsduken.
Behandlingen sker med hjälp av ett ögonmikroskop som förstorar Ulfs hornhinna, regnbågshinna, lins, linskapsel, ögonvitan, instrument och den konstgjorda linsen 20 gånger.
Ljudvågornas uppgift är att göra linsen smidig att arbeta med – och lätt att småningom suga ut.
– Först delar jag upp linsen i tårtbitar, berättar Anders, och vips drar ”tårtbit” efter ”tårtbit” ihop sig och sugs in, en efter en, i instrumentets munstycke.
Anders suger ögats naturliga linskapsel ren från luftbubblor och vätska. Lägger den nya linsen i den gamla linsens skål. Och slätar med sitt instrument, och svepande rörelser, ut dess yta.
Till skillnad mot ögats egen lins har den konstgjorda två armar, som väl på plats faller ut mot skålens väggar. Snittet i hornhinnan lämnas nu att självläka, och Anders tar bort ögonlockhållarna och operationsduken för att upprepa hela proceduren i Ulfs vänstra öga.
Några minuter senare berättar Ulf att han börjar få tillbaka synen i sitt högra öga.
En timme senare, efter vila och återhämtning, hämtas han av sonen och far hem till Hedesunda igen.
Redan nästa morgon, runt 03, följer Ulf orr- och tjäderspelet i Östvedaskogen – utan glasögon.
– Då var jag mer beroende av hörseln för upplevelsen, eftersom man smyger sig på dem när tuppen sisar*, men nu ser jag lika bra som jag hör!

* sisning kallas det ljud som tjädertuppen avslutar sina lock- och uppvaktningsläten med.

Det är augusti, nästan september, när Ulf, fotograf Lars och jag träffas igen.
Ännu en operation har gjorts, i juni, för att justera Ulfs hornhinnor, och om bara någon månad är Ulfs syn lika skarp som den borde ha varit när han var barn.
– Jag hade ett medfött synfel, som nu alltså kunnat korrigeras, säger Ulf, som fick glasögon när han var sju och hans synnedsättning upptäcktes.
Och snart kan Ulfs liv tillsammans med naturen – levas utan ”mellanfönster”.
– Jag ser bra redan nu, säger Ulf och blickar ut över Dalälven genom terrassens fönster, och snart kommer min syn att vara optimal.

Laserbehandlingen – inklusive initiala hjälpglasögon – kostade Ulf 44 000 kronor.
– Skillnaden är påtaglig – men jag är inte lyckligare, svarar Ulf stillsamt när jag ber honom att berätta om ”sensationen, skönheten och dramatiken” i att efter 54 år med glasögon kunna se utan hjälpmedel.
– Men det är skönt att slippa ta hänsyn till väder och vind, och att slippa reflexer och imma och hålla på att torka glasen i ett. Som friluftsmänniska är det nödvändigt med bra syn, så för mig är behandlingen värd varje krona. Operationen var okomplicerad och mycket professionellt utförd, fortsätter Ulf.


Ulf beskriver sig som jordnära realist och upplever därför inte någon extra skärpa i kronblad eller ståndare, i solnedgången över intilliggande Bramsö, eller i regnet som faller över Dalälven.
Så drar han sig faktiskt till minnes en stor och upphetsande upplevelse från 22 augusti i år.
– Jag jagade björn i Masjöboa i Medelpad. På 460 meters höjd, på ett hallonfall, fick jag syn på en björn som stod och åt hallon. Jag stod och tittade på honom tio, femton minuter innan han fick vittring på mig och sprang sin väg. När kroppstemperaturen och pulsen stiger en sån gång är det guld att slippa imma på glasögonen. Det är livskvalitet, säger Ulf.

Och kommer på fler ”ögonblick”. Som när han i tidig morgonstund vittjar sina nät. När han sitter kvar i båten och väntar in soluppgången. När han sträckläste Stieg Larssons Millenniumserie utan glasögon – parallellt med operation nummer två – mellan juni och augusti.


Dalälvens grå och krusiga yta blir alldeles prickig av det fallande regnet och det blåser upp.
– Nu har vinden vänt i nordväst, men snart slår det om och det blir fint igen, det ser du på himlen där borta.
Lyckligtvis för Ulf sammanfaller laserbehandlingen med hans egenvalda pension vid 60, varför det nya tredje åldern fått ett slags dubbel skärpa.
– Jag väljer själv vad jag vill göra med min tid. Jag har varit ekonom hela livet, och jobbar lite som jag vill åt några företagare i Hedesunda. Men mest är jag ledig och lägger nät här utanför, är ute i skog och mark – ensam och tillsammans med hundarna, jagar, åker skidor på vintern och båt på sommaren.

Mer läsning

Annons