Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya arbetarpartiet? Hellre Karl Marx!

I sina försök att vinna anhängare satsar alliansregeringen alltmer på att smeka medelklassen medhårs, senast genom löften om ökat jobbavdrag och höjd statsskattegräns. Men trots alla godbitarna minskar inte vänsterns historiskt stora övertag i opinionen.

Annons

Hur kan detta komma sig? Alliansföreträdarna begriper ingenting trots att förklaringen är ganska enkel.

Grunden till alliansens misstag ligger i dess människosyn: Man utgår från att alla människor i grunden är själviska och enbart ser till sina egna intressen. Inställningen blir lätt sådan när man alltid levt i områden som domineras av självgod överklass, har gått i segregerade skolor och varit med i föreningar dit arbetare och lägre tjänstemän och dessas avkomma inte haft tillträde.

Om man vågat skicka sina ungar till allmänna skolor med blandning av barn från alla samhällsklasser och boendeförhållanden (något som alltmer försvinner med tillkomsten av alla friskolor) skulle de ha upptäckt att en av de flesta svenskars grundläggande, med modersmjölken insupna, inställningar är SOLIDARITET.

 

Vi ser inte bara till den egna plån- och bank- boken utan också till hur grannen har det. Även om vi själva har det bra kan vi inte leva gott och bekvämt om människor i vår nära omgivning har det uselt.

 

När därför alliansregeringen matar somliga av oss med silverskedar mår vi bara allt sämre och önskar en nyordning som gynnar dem som bör gynnas: De som lever på marginalerna och varken kan kosta på sig semesterresor, glasögon eller hörapparat, ja ofta nog har knapert med mat för dagen när sjuk- och arbetslöshetsersättningar försämras.

Snacket om ”nya arbetarpartiet” och ”arbetslinjen” faller vi inte för – men vi har gärna Karl Marx ideal i åtanke: ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”.

Man ska alltså göra så gott man kan, men har i gengäld rätt att kräva jämlik och rättvis fördelning av håvorna.

 

Med den utgångspunkten har vi svårt att annat än förakta de av alliansregeringen välgödda girigbukarna däruppe (av vilka somliga ökar sin årslön med summor som nära nog motsvarar den lågavlönade, heltidsarbetande mammans hela livsinkomst) och deras avkomma som roar sig runt Stureplan och i Båstad.

 

De ser säkert ner på oss ”vanliga människor” (”packet” eller ”pöbeln” som vi i dessa kretsar också benämns), men vi i vår tur föraktar dem, föraktar dem djupt och innerligt, för deras människosyn, deras livsstil och, framför allt, deras ohämmade girighet.

Den regering som stödjer sådant folk kommer allt längre från sin eftertraktade valseger oavsett hur mycket man försöker fjäska för ”medelklassen”.

 

Per Falk, Gävle

 

Mer läsning

Annons