Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya Zeeland nästa hela familjen Armstrong

/
  • JIPPEE! Snart bär det iväg till pappa Steves hemland Nya Zeeland. På sensommaren emigrerar familjen – mamma Maria, barnen Irina och Alexander, och pappa Steve Armstrong på Brynäs till Hamilton i norra delarna av Nya Zeeland, där Steve har sina rötter.

Annons

Inte bara huset på Rodergatan värderas, utan hela livet.

Vad ska de ta med, vad ska de sälja och vad ska de kasta?

På sensommaren flyttar hela familjen Armstrong – mamma Maria, pappa Steve och barnen Irina och Alexander – till Steves hemland Nya Zeeland. För gott.

I helgen hade de loppis, och i går började budgivningen på huset. Släktingar och vänner har tingat på husets möbler. Och på uppfarten står Volvon XC 70 och säljer sig själv.

Minnen, favoritböcker, tavlor och annat ”oumbärligt” har redan packats för skeppning till det nya hemlandet.

Hur avslutar man ett liv för ett annat, och varför emigrerar de just nu?

– Det har ingenting med krisen att göra, svarar Steve snabbt, att flytta har vi pratat om many years.

För Maria har flytten till Nya Zeeland varit en dröm allt sedan hon träffade Steve på sin 30-årsdag för 14 år sedan.

– Den största anledningen till att vi flyttar är att få en bättre livskvalitet, fast visst känns det lite läskigt, säger Maria.

Det Maria upplever som skrämmande är osäkerheten mellan ankomsten till Hamilton i norr och familjens etablering i vardagen med jobb, skola och ett fungerande socialt liv.

– Att förlora vårt svenska skyddsnät – och våra årstider, känns också märkligt, fortsätter Maria, och lägger till hårt bröd och kaviar.

Men familjen flyttar totalt sett till mer än de förlorar.

– Vi har vare sig vår eller höst i Hamilton, har bad i havet och skidåkning i berg, fiske och jakt, frukt och grönt, djur och natur, in på knuten. Och vi får mer för våra svenska pengar, vilket är bra när vi ska köpa hus och så vidare. Som etablerad är kostnaderna ungefär desamma, berättar Steve.

Radhuset på Rodergatan känns fortfarande som ett hem; än märks inte uppbrott och farväl för den tillfällige besökaren. Baksidans gräs lyser nyklippt och grönt, och att familjens bil fått en prislapp avslöjar heller inte att ett liv ska upplösas. Och barnen Irina och Alexander leker och – längtar. Irina efter farmor, Alexander efter farfar.

– Vi brukar fiska tillsammans.

Så längtar syskonen efter att få gå i sin nya skola och träffa alla kompisar och kusiner igen.

Senast familjen var ”hem” var tre månader i början av 2009, då barnen ”inskolades”.

– My mother är lärare och Irina följde henne till skolan, berättar Steve.

Att familjen valt att flytta just nu är för just barnens skull.

– De är i rätt ålder, åtta och sex år, för att byta liv och kultur.

Det är inte första gången som Irina och Alexander byter ”jord”, då de är adopterade från Ukraina. Mamma är en riktig äventyrare som uppfyllt många resedrömmar – även då hon fick diagnosen cancer och reste, trots en mycket liten överlevnadsprognos, till Maldiverna.

Och pappa Steve är en riktig globetrotter som hälsade på backpackerkompisar från en resa i Asien när han mötte Maria i Märsta 1995 – och ”blev” kvar.

– It was love at first sight.

Mer läsning

Annons