Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Blir vi lyckligare om vi är 40 000?

Annons

40 000 invånare i Sandviken – är det ett mål att sträva mot?

Blir vi lyckligare om vi är 40 000 i stället för som nuvarande 36–37 000?

Jag tror inte det. Anpassning är ett bra sätt att finna sig i verkligheten. Vi vet också att av landets samtliga kommuner minskar de allra flesta befolkningsmässigt. Kanske tio procent av kommunerna växer, de övriga minskar. Det är ingen katastrof, beroende på hur man ser på saken.

I Sandviken är vi benägna att sälja ut våra rikedomar för att locka hit, helst höginkomsttagare. För den sakens skull har vi sålt ut stora delar av Storsjöns stränder. Enligt nationella värderingar är Storsjön redan ganska hårt exploaterad, 40–50 procent. Men jag vet. Skattekronor. Det är vad man räknar på. Att det samtidigt innebär kostnader om vi ökar invånarantalet är inte så svårt att räkna ut. Vilken avslappning och glädje det skulle kunna bli i kommunledning och i politiken om saker och ting fick utveckla sig i sin egen takt. Trots alla ansträngningar som gjorts och görs för att öka befolkningsunderlaget, har vi inte lyckats.

När tiden får gå upptäcker vi, att vår stora attraktion, Storsjön, är privatiserad till största delen. Strandremsan som man vill bevara vid exploateringen räcker inte. De som bor vid sjön har en benägenhet att utsträcka sina domäner ända ner till strandlinjen.

Vi har mer att långsiktigt tänka på och ta ansvar för än att bebygga stränderna. Där bor och vistas många individer, både växter och djur. Dessa behöver strandområdet, är anpassade till det och kan knappast överleva i andra miljöer. Trots att folk vill bo vid sjön, det är inne nu, anser jag att vi människor redan tagit för oss i naturen alldeles för mycket. Vi unnar oss allt och på andra arters bekostnad. Ännu hoppas jag på undret att Säljan ska bevaras. Strandområdet där är ursprungligt, låglänt, fridfullt. Människan borde inte lägga beslag på det området.

Bjässen Sandvik, vårt vara eller inte vara. Sandvik bygger nytt nere vid Resecentrum, vilket jag anser vara till fördel för resandet och rörligheten i området. Då kanske skadegörelsen där kunde minska. Då kanske Resecentrum kunde bli den puls som var avsikten. Men Sandvik tar inte ansvar för kommunen Sandviken. När man behöver göra sig av med 700 personer, serveras vi bara den nyheten. Så här blir det. Vi kan spräcka oss i vår strävan att göra det bekvämt för storföretaget, de handlar ändå bara strikt affärsmässigt.

I funderingar,

Gunvor Gunnarsson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons