Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ångesten gnager i mitt hjärta

Jag läste artikeln om ”Karin” i Arbetarbladet 2 november och kan inte annat än beklaga vart Sverige är på väg.

Annons

Jag är också sjukskriven utan sjukpenning och socialtjänsen är alltså enda utvägen. Min prognos för att kunna återgå i arbete de närmaste åren är obefintlig då jag väntar på en transplantation. Organ växer ju inte på träd som alla vet.

Jag har sökt sjukersättning från försäkringskassan i hopp om att kunna bli självförsörjande men fick avslag på grund av att jag som FK skrev ”förhoppningvis, så småningom kommer att kunna återgå i åtgärd eller arbete.”

Som alla också vet är socialbidraget inte anpassat efter faktiska kostnader i dag. Jag är även ensamstående mamma med två tonåringar.

Missförstå mig inte, jag är otroligt tacksam över att socialbidraget finns. Men hade ännu hellre velat kunna försörja mig och mina barn själv. Att julen står för dörren gör att ångesten gnager i mitt modershjärta för julklappar i vår familj är uteslutet.

I Gävle finns ju kyrkan som kan gå in och hjälpa men i Skutskär där jag bor finns inte den möjligheten.

Att detta får hända i Sverige i dag är en skam.

Förstår inte hur politikerna tänker. Kan någon förklara det för mig?

Fattig mamma i Sverige 2009

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons