Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det var en gång en liten flicka...

Det var en gång en liten flicka som var stark och frisk. När hon var liten och gjorde sig illa grät hon en liten skvätt för att sedan bita ihop och fortsätta.

Annons

Det var en gång en liten flicka som började skolan och skulle lära sig läsa. Men för den lilla flickan stämde det inte med bokstäverna. De andra barnen lärde sig snabbt och den lilla flickan började fundera på om det var något fel på henne. Hon grät en liten skvätt och bet ihop. Det här ska jag klara. Den lilla flickan fick kämpa mycket mer än sina skolkamrater men hon tänkte: det här är bra för mig, det är bara att bita ihop och fortsätta. Hon tog hem mer läxor än andra för hon ville verkligen lära sig. Den lilla flickan var väl sjuk som andra barn men det skulle mycket till för att hon skulle stanna hemma. Flickan var rädd för att hamna efter så hon bet ihop fast hon var trött och sjuk.

Livet gick vidare och flickan fick lön för sin möda, det gick bra och hon skaffade sig en utbildning i något hon var mycket intresserad av. Men hon dolde samtidigt något för alla som kände henne. Hon hade tvångstankar.

Räknar jag de här trappstegen 20 gånger kanske det går bra för mig på provet. Släcker och tänder jag ljuset 20 gånger så kanske det går bra för dem jag älskar. Kontrollerar jag det jag kan kontrollera kanske jag kan rädda alla från att något ont händer dem, tänkte flickan. Men det blev väldigt tungt för den lilla flickan att bära. Men det är bara att bita ihop, tänkte hon.

Ett tag försökte hon få hjälp. Hon gick hos en kurator som lade upp ett träningsprogram men som bara var intresserad av resultaten så den lilla flickan ville hjälpa till och sa att hon gjorde massor av framsteg för hon såg ju att kuratorn blev glad då.

Nej, det är bara att bita ihop, tänkte flickan och nu hade hon massor av jobb. Hon jobbade som vikarie och då måste man kunna ställa upp när som helst. Flickan jobbade och jobbade. Men så en dag fick hon väldigt ont och efter att mamman tjatat uppsökte hon läkare men dom kunde inte hitta något fel så den lilla flickan tänkte: Det är bara att bita ihop. Kanske blir det bättre om jag räknar trappstegen 40 gånger och tvättar händerna 20 gånger.

Det gick några månader och flickan fick bara mer och mer ont. Blev tröttare och tröttare och inte undra på det, hon la en allt större börda på sina axlar. En dag var flickans krafter slut så hon var tvungen att sjukskriva sig. Hon var så trött så trött. Efter en vecka hade hon inte återfått sina krafter och smärtan var ännu värre. Flickans mamma bad henne att söka läkare. De kommer inte förstå, sa flickan. Men hennes mamma övertygade henne om att en läkares jobb är att lyssna på människor och de får inte ge upp förrän de har hittat vad som är fel. Du kanske behöver vila helt enkelt. För hjälp med tvångstankarna visste mamman att flickan vägrade.

Flickan fick tid hos en läkare på en hälsocentral i Gävle. Flickan tänkte att det kanske är sant…kanske får jag hjälp.

Flickan steg in på läkarens rum och fick klä av sig för en undersökning.

Läkaren säger: Du har fel hållning, det är därför du mår så dåligt.

Flickan kände tårarna komma men framhärdade: Jag tror inte det är därför.

Överviktig är du också, det är nog därför du mår dåligt. Nu var det svårt för flickan att få fram orden men hon sa:

Jag är så fruktansvärt trött och får jag bara vila några dagar kanske allt är bra igen.

Det är många som är det. Man får helt enkelt bita ihop, sa läkaren.

Gråtandes gick flickan hem och tänkte: Jag har bitit ihop i hela mitt liv och orkar jag fortsätta med det?

Ingen någonsin kommer att lyssna på mig eller vilja hjälpa mig. Det enda jag känner är förnedring efter det här besöket.

Vad tror ni? Hur länge kommer flickan som nu är en ung kvinna att orka?

Vågar hon någonsin mer be om hjälp?

En orolig mamma

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons