Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur stöttar vi våra läkare?

Den senaste tiden har både patienter och läkare och övrig sjukhuspersonal larmat om hur besparingarna inom olika verksamheter slår mot patientsäkerheten.

Annons

Många patienter vittnar om stressade läkare, dåligt med tid för information och ibland oacceptabelt bemötande och några exempel visar att man blivit felbehandlade.

Ett exempel som förklarar vad som menas.

En kvinna sökte läkare för att hon under lång tid haft problem med sitt knä. Till sin glädje fick hon en operationstid, då läkaren ansåg att det var nödvändigt. Operationen genomfördes 3 september 2008.

Vid två återföljande återbesök klagar kvinnan på svullnad och felställning av knäet.

Sjukgymnastik ger ingen förbättring.

Ny röntgen visar en elvagradig felställning av knäleden.

Vid återbesök åtta månader efter operationen då även ansvarig överläkare deltar har kvinnan mycket ont och har svårt att gå och begär ny operation och anger också att hon tappat förtroendet för kirurgen. Deltagande överläkare blir uppbragt och menar att hon och hennes anhörige är ute efter att bråka och tycker att den anhörige skall ha en annan inställning till sjukvården. Han ber kirurgen att skicka en remiss till Uppsala, men att kvinnan skall ha klart för sig att någon förtur till operation blir det inte. Det är jättelånga köer.

Han avslutar argt diskussionen och lämnar rummet.

Mina frågor är: Är våra läkare så pressade av dagens situation att de inte orkar lyssna på patienternas frågor och ge adekvata svar? Läkaren måste ju ha sett hur ont kvinnan hade och att hon hade mycket svårt att gå.

Skall man behöva vara med om att en överläkare tappar humöret och anser att patienten är ute för att bråka? Hon har ju dessutom orsakats ett långt och onödigt lidande genom att inte få gehör för sin oro vid återbesöken efter operationen.

Socialstyrelsen säger sig kräva skärpta lagar för hur patienter skall bemötas. Respektfullt bemötande, individuellt anpassad information, delaktighet och medinflytande är krav som ligger helt i linje med vad man som patient har rätt att kräva av ansvariga inom sjukvården.

Hur stöttar vi våra läkare och sjukhuspersonal att orka arbeta vidare och även orka lyssna när någon är orolig och ser att något är fel? Är det ingen i ledningen, som ser hur dåligt många av personalen på våra sjukhus i Gävleborg mår?

vice ordförande

Kristdemokratern i Sandviken

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons