Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Annat sätt att leva

Annons

Eheter en brittisk teveserie som SVT har köpt in. I serien lämnar några västerländska kvinnor sina trygga liv för att under en månad leva med olika urbefolkningar. Kvinnorna ska hänge sig helt åt den stamkultur till vilken de kommer. Kommer de att klara det?

Jag har sett ett av dessa program, och är chockad. Avsnittet handlade om Yvonne från Blackpool som reser för att leva med en folkstam i Namibia. Stammen levde knapert men hjärtligt, fick vi se, i torra och sandiga områden.

Yvonne börjar efterhand att lida av den starka mansdominansen i klanen. En reaktion som når klimax när hon bevittnar en ceremoni med ett tvångsgifte: En flicka i tolvårsåldern släpas gråtande ut ur sin hydda och knuffas genom sanden mot sin blivande makes hemvist, under bybornas lock och fnitter.

– Flickan har flytt hemifrån flera gånger för att slippa gifta sig, meddelade en saklig speakerröst.

– Lyckas stammedlemmarna få på henne en sko på hennes fot är giftermålet säkrat. Då ska hon stanna i tre nätter hos sin man i en avlägsen hydda, fortsatte rösten informativt, som vore det ett naturprogram.

Flickan grät och vred sig. SVT sände för fullt. Det var lördag i de västerländska stugorna och här sökte kvinnor perspektiv på sin tillvaro!

Inte bara jag chockades av detta. Också Yvonne reagerade starkt. Hon grät och var mycket uppriven. Inte minst eftersom hon själv som ung på Irland hade gifts bort mot sin vilja. Nu flammade såren upp, hon resonerade inför kameran om sin ångest.

Dessa skärvor av insikt föll snart i glömska. Utan könsteoretiska verktyg, utan någon att tala med och med sin västerländska fetpatriarkala bakgrund kunde hon inte länka kvinnors liv till varandra och sätta erfarenheter av övergrepp i ett större perspektiv. Yvonne började tänka på annat: På vattenbristen, på hur snälla männen också var och hon fick höra att alla kvinnor gifts bort, även om de inte ville det.

– Visst var det tråkigt när det hände mig men nu är jag glad, skrattade stamkvinnan.

Även Yvonne åkte hem glad. Tackande en gud för att hon nått insikt och slutat lägga småaktigheterna i vägen för sin större lycka, reste hon helad tillbaka till västerlandet.

Något så rått disciplinerande har jag aldrig sett på teve. Underhållning gjord på hur underkastelse uträttar mirakel. Möten arrangerade för att få dig att glömma vad du vetat. Insikter givna för att råna dig på dina redskap.

Har programmet väckt debatt? Nej, det handlar ju om ett sätt att leva. Skulle vi då klandra dem?

Mer läsning

Annons