Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Farliga" Andersberg

/

Annons

rapporterat om läget i bostadsområdet Andersberg i Gävle. En reportageserie som bör ifrågasättas. Av det enkla skälet att Gefle Dagblads verklighetsskildring inte skildrar verkligheten.

Gabriel Weimann tar upp denna typ av journalistik i sin bok "Communicating unreality - Modern Media and the Reconstruction of reality". En bok som handlar om hur och varför medierna tenderar att rekonstruera verkligheten och därmed också skapar en verklighetsbild som inte överensstämmer med verkligheten, men som bättre tjänar den mediala dramaturgin.

Medier lyfter fram och rapporterar kring de delar av vår verklighet som de tror kan intressera oss. Delar av verkligheten som tyvärr ofta spelar på både vår rädsla och våra fördomar. Gefle Dagblads artikel om offret Birgitta och artikelserien om bostadsområdet Andersberg är ett praktexempel på detta. Låt oss ta en titt på Brottsförebyggande rådets (BRÅ) statistik rörande brottsutvecklingen i Sverige och fakta för att förstå varför.

att det i dag är oklart om Birgitta över huvud taget utsatts för ett brott. Enligt polisen har vittnesförhör hållits som gör gällande att Birgitta ramlat två gånger. Några skäl att i nuläget ifrågasätta vittnets uppgifter finns inte enligt polisen. Trots detta väljer Gefle Dagblad att uppge att hon utsatts för ett brott under rubriken "Birgitta brutalt nedslagen". Och man nöjer sig inte med det. I texten hittar vi dessutom följande signalement "...män i 30-40 årsåldern av utländsk härkomst." Trots att det alltså ännu är oklart om Birgitta över huvud taget utsatts för ett brott.

Alldeles oavsett om Birgitta utsatts för ett brott eller inte tillhör hon vidare inte en grupp i samhället som typiskt utsätts för ett personrån. Vare sig i Andersberg eller någon annanstan.

När det handlar om den självrapporterade utsattheten för brott mot person är denna enligt BRÅ störst bland personer i åldern 16-24 år för att sedan falla i takt med stigande ålder. Lägst andel av utsatthet för brott mot person uppges av människor i åldern 65-79 år. Den grupp där flest uppger att de utsatts för brott mot person är dessutom utrikes födda, inte inrikes födda. En vanlig typ av personrån är enligt BRÅ att en ung individ blir rånad av ett flertal okända ungdomar på en offentlig plats.

Så när GD berättar om den äldre damen Birgitta som uppger att hon blivit överfallen och rånad i Andersberg, berättar de därmed också om undantaget. För det är inte först och främst människor som Birgitta som utsätts för personrån. Birgitta tillhör i själva verket en av de samhällsgrupper som i lägst utsträckning uppger att de utsätts för brott mot person. Det gör inte hennes lidande mindre relevant i det fall hon faktiskt utsatts för ett brott. Inte heller innebär det att hon inte de facto utsatts för ett brott. Vad det däremot innebär är att Gefle Dagblad verklighetsskildring inte skildrar verkligheten. Gefle Dagblad väljer att lyfta ett fall som inte på något vis är representativt, men som däremot linjerar väl med både existerande rädsla och fördomar i vårt samhälle.

en upprustning av miljonprogramsområdet. Men trots detta vittnar människa efter människa verksam och boende i Andersberg om att de faktiskt trivs rätt så bra i sin stadsdel. Och när jag talar med polisen konstaterar även de att de har en känsla av att det finns områden i Gävle där problemen är större än i Andersberg. Få skriver alltså under på Gefle Dagblads beskrivning av Andersberg som ett område i förfall. Till och med Birgitta berättar att hon bott i området i 15 år och aldrig tidigare varit rädd.

Trots det väljer Gefle Dagblad att lyfta fram fallet Birgitta som norm och följer upp med artiklar med rubriker som "Stadsdel på fallrepet", "Vänd innan det är för sent". I GDs händer blir Birgitta beviset för tidningens tes om Andersberg som ett farligt område i förfall. Därmed rekonstruerar också Gefle Dagblad verkligheten till att överensstämma med vår rädsla och våra fördomar. Istället för att skildra verkligheten som den faktiskt ser ut.

Vilket på det hela taget är oärligt, cyniskt och ett skolexempel på kvalificerad skitjournalistik.

Mer läsning

Annons