Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Löner i tiden

/
  • KRÄVER 620 TILL ALLA. Facken inom industrin presenterade på måndagen ett gemensamt förslag till ett ettårigt avtal med start 1 april 2010. Från vänster: Hans-Olof Nilsson (Livs), Jan-Henrik Sandberg (Pappers), Stefan Löfven (IF Metall), Per-Olof Sjöö (GS), Ulf Bengtsson (Sveriges Ingenjörer) och Cecilia Fahlberg (Unionen).

Arbetsgivarna erbjuder ett noll-avtal, men företag som går särskilt bra kan väl gå med på några kronor mer. LO kräver 620 kronor för alla, och 125 kronor mer för de lägst avlönade. Där finns många kvinnor och påslaget hamnar i en jämställdhetspott. Sammantaget ger det 3,5 procent. Grundkravet ligger lite lägre, på 2,6 procent.

Annons

Och KI, Konjunkturinstitutet, deklarerar att Sverige skulle må bra av en löneökning på mellan 1,5 och 2,5 procent. Det behövs högre löner för att få fart på konsumtionen, eller åtminstone hålla den uppe på nuvarande nivåer.

Men lärarna, de är ungefär 300 000, vill ha mycket mer; tio års usel löneutveckling måste få ett slut, säger facken. Och alla älskar ju lärare, särskilt när kärleken inte kostar någonting.

När lärarfacken kräver högre löner, för att äntligen höja statusen på yrket, är det alltid fel tid, fel krav och fel inriktning. Samma sak i år; kommunerna har eländig ekonomi så lärarfacken får väl förbereda sig på ett noll-avtal, ungefär det Svenskt näringsliv erbjuder industrifacken.

Men 3 miljoner löntagare, som alla skall få nya avtal i år, nöjer sig naturligtvis inte med noll, vilket arbetsgivarna är väl medvetna om. Krisen är bästa argumentet, även när en viss ljusning anas. Men nollavtal går ändå inte att ta på allvar, och varför Svenskt näringsliv går ut med ett så eländigt förslag är lite gåtfullt.

Industrifackens företrädare är beredda att ta stort gemensamt ansvar, men bedömer att företagen klarar några procents höjning. Lite lägre nivåer i år, här som i andra EU-länder. Motkraven blir rationaliseringar, högre effektivitet och produktivitet, det mesta förblir sig likt när parterna till slut når ett avtal alla kan leva med.

Sverige konkurrerar inte med lönerna, vi står fortsatt starka genom partsöverenskommelser som ökar produktiviteten och medarbetarnas kunskap.

Den svenska arbetsmarknaden är stabil, och Metall har redan visat god vilja genom att gå med på sänkta löner mot sänkt arbetstid. Det finns utbredd förståelse för problemen, men också en stark vilja att nå uppgörelser som arbetstagarna ser som någorlunda rättvisa.

Därför hamnar väl avtalen kring, eller strax under 3 procent, med några tiondelar extra till H andels, Hotell- och restaurang och Kommunal. Lärarna? Det är nog inte deras år i år, heller.

Mer läsning

Annons