Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om ett våldtäktsmål

En ung flicka som anser att hon blivit utsatt för våldtäkt. En idrottsman som anser att det handlat om ett frivilligt samlag.

Annons

Under tre rättegångsdagar sitter jag och lyssnar till sådant som knappast är lätt att tala om ens i privata sammanhang, än mindre i en domstol och inför journalister.

Det som vecklas ut är en helt vanlig kväll på krogen med efterföljande efterfest, som i just det här fallet slutar i en rättegång.

På den ena sidan av rättssalen: En idrottsman som framstår som ensam, som bjudit vänner på sprit på krogen den aktuella kvällen, vänner som sedan försvinner. I stället blir det efterfest hemma hos idrottsmannen med människor han knappt känner, men som om inte annat verkar se upp till honom för att han är en stjärna. Sedan vidare till nästa lägenhet, och vad som enligt honom är ett frivilligt samlag.

På den andra sidan av rättssalen: En flicka som aldrig träffat stjärnan tidigare. Som varit ute med vänner på krogen och som går och lägger sig i soffan hemma hos sin kompis pojkvän där hon och vännerna ska sova över. Som säger att hon vaknar av att en främmande man är inne i henne. Som säger att hon inte längre känner sig trygg.

Samma händelse. Två vitt skilda beskrivningar av vad som inträffat. Så är det ofta i våldtäktsmål. Det handlar knappast om ett unikt fall.

Högsta domstolen konstaterade i två prejudicerande domar i somras att det inte räcker att målsägandes berättelse är mer trovärdig än den åtalades för en fällande dom i våldtäktsmål. Högsta domstolen konstaterade dock också att en allt igenom trovärdig berättelse i kombination med till exempel målsägandes beteende efter händelsen kan räcka för en fällande dom.

Och jag antar att det är därför det är så viktigt för åklagaren i det här fallet att understryka att målsägande gråtit, att hon varit chockad. Gråten kommer upp flera gånger under de där dagarna. Och det framstår som väldigt märkligt att tårarna är så viktiga. De bevisar ju egentligen ingenting.

Som kollektiv har vi dock stereotypa bilder av och förväntningar på våldtäkten, förövaren och offret. Tårar ingår i vår bild av hur ett våldtäktsoffer ska reagera. Det gör det också viktigt för en åklagare som vill styrka en våldtäkt att poängtera att målsägande gråtit. Trots att reaktionen på en våldtäkt är individuell. Och tårar knappast kan ses som bevis för att en våldtäkt faktiskt ägt rum.

Tre av vittnena ser idrottsmannen krypa ner under täcket hos en tjej de vet att han inte känner, som de tror ligger och sover. Och ändå säger de att de ser det hela som ett skämt, att det bara är på skoj. Men vad är det egentligen som är kul med att någon tränger sig på någon som verkar sova? Vad är det som är ett skämt med att idrottsmannen lägger sig där i soffan? Det får vi aldrig någon förklaring till. Däremot tycks domstolen lägga vikt vid vittnenas förhållningssätt till idrottsmannen och hans agerande.

Läser igenom domen när den kommer.

Gång på gång återkommer tingsrätten till följande i sin dom:

…det har inte närmare belysts…

… det går inte av utredningen att göra en säker bedömning…

Vad domstolen säger med detta är att uppgifter saknas i utredningen.

Men av allt som sägs i domen är det främst ett annat faktum som är av stort intresse. För när domstolen poängterar att tre av vittnena sagt att de såg det som ett skämt, att de trodde att det var på skoj som idrottsmannen lade sig bakom den unga flickan. Poängterar domstolen också att de tre vittnenas förhållningssätt till idrottsmannen ger stöd för att de inte upplevde det som hände som ett otillbörligt utnyttjande.

Det innebär att tingsrätten tycks lägga vikt vid hur övriga närvarande ser på vad som sker. Trots att de tre vittnenas verklighetsuppfattning inte nödvändigtvis säger oss något om vad som egentligen hänt, eftersom deras tolkning av situationen påverkas av värderingar, tidigare erfarenheter och en hel rad andra faktorer som vi inte vet något om.

Tingsrätten ogillade åtalet mot idrottsmannen då den inte ansåg det vara styrkt att idrottsmannen gjort sig skyldig till våldtäkt. Nu går fallet vidare till Hovrätten. Vilken bedömning de gör av det inträffade vet vi ännu inte.

Och vad som egentligen hände.

Det vet bara idrottsmannen och flickan.

Som i så många andra våldtäktsmål.

Om ett våldtäktsmål

Mer läsning

Annons